Rosor, biltvätt och kräksjuka.
För de flesta är den 14:e Februari den dagen på året då vi firar "Alla hjärtans dag", men i vår familj firar vi också en födelsedag. Andreas fyllde 37 år igår och det skulle vi naturligtvis fira. Agnes har inte riktigt repat sig efter influensan utan varit dålig i sin mage i flera dagar nu, så gårdagen började även den med två blöjbyten och en dusch av nerbajsad tvååring. Jag fick i alla fall ihop en frukostbricka och kaffe till födelsedagsbarnet och sedan satt vi i sängen medan han fick sin frukost och sin present. En vän till oss har precis fyllt trettio och hade öppet hus och stor fest igår och vi åkte så klart dit en stund på eftermiddagen för att uppvakta henne. Själv fick jag en bukett med jättefina röda rosor av min man och så hade han köpt senaste skivan med Jill Johnson till mig. Det känns lika konstigt varje år när han uppvaktar mig på SIN födelsedag, men naturligtvis så blev jag väldigt glad.
Mina fina sammetsröda rosor!
På hemvägen körde vi in min bil i en biltvätt. Jag satt och var lite smånervös där i bilkön, över exakt hur bra bilens passagerardörr hade blivit "inslagen". Sist vi körde in min bil för en tvätt, var den gången då vi samtidigt upptäckte att någon försökt bryta sig in i bilen genom att bända i ramen runt, framför allt, höger framdörr. I samma stund som biltvätten satte igång, började vatten, utan att överdriva, strömma in genom den centimeterstora springan i dörrlistens ovankant. Andreas satt och smålog åt min oro och såg roat på hur jag synade dörrlisten och kände med fingrarna längs med kanten, samtidigt som han stängde av motorn och drog åt handbromsen. "Den tar in vatten" skrek jag till när tvätten satte igång och en ynka liten droppe letade sig in och landade försiktigt på handtaget. Jag sansade mig snabbt, men det var liksom redan för sent. Andreas satt och skakade av skratt och sedan retade han mig resten utav kvällen. "Det lät som om du befann dig på Titanic" sa han och flinade.
Lite hjärtan av det här söta slaget blev det också igår, dagen till ära.
I morse mådde Elin dåligt och kräktes. Jag vet inte om det är sviter efter förra helgens influensa eller om hon haft oturen att bli smittad på nytt igen, stackarn. Hon har mått dåligt hela dagen och inte fått behålla något alls egentligen och jag hoppas verkligen att hon kommer att må bättre i morgon. Det skulle väl kunna vara slut på eländet nu snart, tycker jag. Jag skulle egentligen in till sjukhuset på tisdag för lite provtagningar, men det får nog vänta någon vecka nu. Tjejerna måste hinna bli helt bra och komma ikapp lite, innan det kan bli aktuellt med dagis för deras del igen.
Kommentarer
Trackback
