Andreas har ägnat helgen åt att snickra ihop en klätterställning till barnens lekplats. Både jag och barnen har nyfiket tittat på och Elin hjälpte entusiastiskt till med att hålla och hämta skruv. Det blir en sådan där kombinationsbyggnad med torn, sandlåda, gungställning och rutchkana.

Andreas är inne i Stockholm och jobbar lite extra idag, så barnen och jag är ensamma hemma under dagen. Andreas har efter ett par tuffa år som egen företagare fått ett väldigt bra rykte och många stora entreprenörfirmor frågar speciellt efter honom när de bokar maskiner och förare. Han är verkligen jätteduktig, så det är roligt att de ringer efter honom.

Efter en vecka på dagis tycker barnen att det är rätt skönt att bara vara hemma och leka, så det blir nog en rätt lugn dag idag. Min mage har ju krånglat i flera dagar nu, så för mig finns det inte mycket annat att göra heller än att ta det lugnt och försöka få i mig mat utan kramp, knip och illamående. Jag hoppas att kroppen vänjer sig vid den nya behandlingen snart så att jag blir lite piggare och orkar mer. Nu när vårsolen äntligen börjar ge sig tillkänna, vill man ju orka vara ute och framför allt vill jag orka göra saker med familjen. Jag vill kunna njuta av en god middag utan att få ont i magen, kunna åka iväg utan att behöva fundera över var jag kan hitta närmsta toalett och orka busa med mina barn utan att bli arg och irriterad. 

Själva har vi också simmat och plaskat runt i vatten idag. Vi åkte till simhallen i morse hela familjen och badade en stund. Elin kämpar på med simdyna och försöker komma på hur man ska röra ben och armar sådär så att man faktiskt kommer någon vart. Hon var jätteduktig idag. Andreas och jag turades om att simma lite. Det vore inte helt fel, även för mig, att träna upp konditionen lite. Efteråt åkte vi in till stan och åt lunch och så han vi med en kopp kaffe hemma hos farmor (Andreas mamma) i Sundbyberg innan vi gav oss av hemåt igen. I kväll gissar jag att det blir lite melodifestival på tv även här hemma hos oss, som på många platser denna schlagerlördag. Det har varit en väldigt bra och trevlig familjedag hittills med andra ord. Dagarna efter en behandling är alltid lite tunga, så det är otroligt skönt att känna att man trots det kan njuta och ha riktigt trevligt med familjen. MItt humör går som vanligt lite upp och ner i samband med en behandling och min oro kommer smygande ibland, så igår satt vi och grät en skvätt både Andreas och jag. Det finns ju aldrig några garantier för någonting egentligen och även om jag för det mesta är fast besluten att jag SKA ÖVERLEVA, så kommer det stunder då jag blir väldigt rädd och orolig över hur det kommer att gå för mig och min älskade familj. Man kommer långt med vilja och mental styrka, men hur långt? Räcker det? Det  finns ju i dagsläget inget botemedel mot en spridd cancer som min, utan man får lita på forskningen och hoppas att de kommer på något riktigt genialiskt innan det är för sent. Jag kommer i alla fall aldrig ge upp hoppet! ALDRIG! För ett tag sedan var jag iväg på föräldramöte en kväll och redan när jag gick blev Elin lite ledsen. Väl ensam med pappa och lillasyster och efter en stunds egna funderingar kom hon ut till pappa i köket och sa: "Pappa, om mamma dör kommer hon aldrig tillbaka igen. Då skulle vi ha det såhär jämt. Det skulle bara vara du, jag och Agnes. Jag skulle ha min pappa och min lillasyster, men ingen mamma."

Vad svarar man en sexåring på något sådant. Vi brukar säga att vi ska göra allt vi kan för att jag inte ska dö och att vi ska ta hand om varandra i våran familj, men att vi inte kan lova något. Tur att de flesta dagar är bra dagar!

I onsdags var det dags att börja med studietabletterna och i samband med det en massa prover igen. Många rör skulle fyllas, EKG igen, urinprov, blodtryck... Klockan tio fick jag svälja två tabletter och efter en halvtimme var det dags för ett blodprov igen, efter ytterligare en halvtimme ytterligare ett prov. Sedan fick jag vila i en hel timme innan det var dags för nästa blodprov och så höll det på fram till klockan fyra. Tur att jag har min venport. Eftersom tabletten är väldigt ny behöver de ha extra kontroll på mig och ta många prover för att se effekten av medicinen. Det kan dock bara vara "sockerpiller" jag får. I den här studien är det ca 66% som får "riktiga" tabletter. Nästa vecka är  det äntligen dags att starta en ny omgång med cytostatika och konstigt nog så ser jag fram emot det. Då vet jag ju i alla fall att cancern förhoppningsvis får lite motstånd igen.

Efter en fantastiskt trevlig helg känns det skönt att krypa ner i sängen, sätta sig med MacBook:en i knät och bara njuta av lugnet och tystnaden. Det är bara jag som fortfarande är vaken och det enda som ibland bryter igenom tystnaden är ljudet av min sovande mans andetag. Glöden i braskaminen börjar dö ut nu och snart är det dags även för mig att lägga ner verksamheten för den här dagen. Helgen har bjudit på ett strålande väder med solsken, fågelkvitter och en klarblå himmel och även om det fortfarande är minusgrader och kallt ute så känner man att våren inte är långt borta nu. I lördags kom vi äntligen iväg till simhallen hela familjen och vi hade nog lika roligt alla fyra. Barnen ville inte gå därifrån när det väl var dags efter en och en halv timme i det varma vattnet. Både Elin och Agnes älskar att bada och Andreas och jag kunde utan problem turas om att simma några längder var. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att idrotta och skulle aldrig komma på idén att ge mig ut och springa, men att simma är både roligt och väldigt skönt för kroppen, tycker jag. Resultatet av hjärtröntgen med gammakameran i måndags visade på mycket god hjärtfunktion och att jag har ett starkt hjärta, men det skadar inte att träna upp lite kondition också. Jag ska verkligen försöka skärpa mig på den punkten. Jag behöver all ork och kraft jag kan få för att bekämpa den där otrevliga sjukdomen jag går runt med i kroppen.

På lördagskvällen kom en av mina bästa vänner och hennes fästman hem till oss på middag. Det blev ungsgrillade kycklingklubbor, ris och sallad. Enkelt men gott! Efter maten satt vi och tittade på melodifestivalen, pratade, mumsade på chips och hade riktigt trevligt. De stannade kvar över natten och sov i gäststugan som de själva var med och byggde stommen till i somras. I morse tog vi sovmorgon och satt sedan länge vid frukostbordet och pratade. Ja, sovmorgon är väl visserligen något väldigt relativt och beror på hur man ser det. Vi sover sällan länge på morgonen och är heller inga nattugglor. Agnes vaknar nästan alltid vid sju-tiden och för Andreas, som till vardags stiger upp klockan fem, är sju sovmorgon. Lite senare på eftermiddagen kom ett par av våra grannar förbi med ett lass björkved, en dryg kubik, som kommer att förgylla många kalla kvällar framför braskaminen. De stannade på fika och vi fick en anledning att snabbt fixa fram bullar ur frysen och göra semlor. Lite senare kom en god vän till Andreas förbi på en snabbvisit, så här har det varit fullt hus hela dagen känns det som och vi har bara njutit av trevligt sällskap.