För min del var det så äntligen dags att göra ett besök på Akademiska sjukhuset igen idag. Jag åkte hemifrån i god tid, men hade trots det svårt att få någon parkeringsplats. Eftersom de håller på att bygga en ny sjukhusdel är det lite extra stökigt och rörigt på området och vissa tider är det näst intill hopplöst att hitta en parkeringsplats. Många är dessutom så egoistiska och fräcka att de utan att tveka kör om andra bilar, som också står och väntar på att en plats ska bli ledig och försöker "smita före". Jag blev så irriterad på detta primitiva beteende, så efter en halvtimme körde jag ut från sjukhusområdet och parkerade bredvid idrottsplatsen en bit bort istället. Som tur är så har jag ju två friska ben att gå med.

Väl inne på onkologen fick jag träffa en av forskningssköterskorna för en massa provtagningar inför studien. Hon skulle ta EKG på mig, mäta blodtryck och puls och ett tiotal rör skulle fyllas med blod. Sist men inte minst så fick jag lämna ett urinprov också. Efter det var det dags för mig att gå en trappa ner till Nukleärmedicinavdelningen för en undersökning med deras gammakamera då man kontrollerar hjärtats pumpfunktion. Jag har som tur är inget problem med hjärtat, utan undersökningen är bara en del i studien och ska göras. Jag är inte rädd för sprutor och nålar och för det mesta brukar det fungera bra, men idag var det inte trevligt. I den här typen av undersökning används en radioaktiv substans som sprutas in i blodet, så därför måste sköterskan börja med att sätta en nål i patientens arm. Jag har tydligen rätt små och "fina" blodkärl, vilket gör att det brukar vara lite svårt att hitta rätt ibland med nålen. Idag blev jag stucken på tre ställen innan det blev rätt och fungerade, så jag hade lite ont när jag gick därifrån två timmar senare.

När jag äntligen var hemma igen sprakade elden i braskaminen, min man mötte mig i dörren och barnen låg skrattande och plaskade som två glada laxar i badkaret. Det kändes väldigt hemtrevligt och mysigt och för ett ögonblick glömde jag bort hur arg jag hade blivit en stund tidigare då en idiot till medtrafikant gjorde en alldeles för snäv omkörning på motorvägen och belönade mig med ett ordentligt stenskott mitt i synfältet på vindrutan. Varför är många så tanklösa och oförsiktiga? Barnen önskade sig pannkaka till middag och så fick det bli. Sedan satt vi och myste vid brasan framför tv:n en stund innan läggdags. I morgon är det dags för magnetröntgen igen och ett nytt besök till Uppsala och sjukhuset.