Hospice

Jag ska försöka skaffa ett trådlöst litet modem från telia så att jag kan blogga och surfa på egen hand,  bäst jag vill. Nu får det gå som en hälsning via Andreas.

Mitt tillstånd blev lite sämre i förra veckan som ni alla säkert förstod -men jag är SEG och ENVIS och tänker ALDRIG ge upp!!! Den största orsaken till att kroppen säger ifrån nu är förmodligen alla de små förbannat envisa metastaserna som "hittades" tillsammans med allt vatten i buken under operationen. I förra veckan tömdes buken på ytterligare ett par liter vätska (så nu ser jag i alla fall inte gravid ut, haha!) och ena lungan blev av med 3-4dl vatten. Jag kände själv att jag inte riktigt var i sådant skick att det var läge att åka hem så jag bad om att få bli omplacerad så att jag kan fortsätta att få hjälp med återhämtning och rehabilitering. Visst är det underbart att få komma hem, men med två små barn och ett hus så hamnar man lätt i alla "måsten" igen och det är så mycket min kropp behöver komma ikapp med.

Hursomhelst så har jag nu de senaste två dagarna tillbringat min tid på ett "vårdhem" i uppsala som kallas för "hospice". Det ligger med bara 10 min resa från akademiska sjukhuset och är tänkt att vara en plats för rehabilitering, men också -sorgligt nog- en plats för gamla och sjukas sista vila. Andreas har kämpat med näbbar och klor för att jag skall få det bästa, men jag tycker faktiskt att det här känns bra. Framför allt är det så underbart med miljöombytet från det lilla trånga rummet på onkologens 3:e våning, till en byggnad på markplan med en underbar trädgard. För ett par dagar sedan trodde jag faktiskt själv att jag skulle dö...... Nu sitter jag i skuggan och njuter av vårt fantastiska försommarväder, fåglar som sjunger och vatten som porlar från ett litet konstgjort arrangemang i parken. 

Mina största mål och förhoppningar nu är att få hjälp att bygga upp muskler och styrka i kroppen. Tyvärr går jag lätt ned i vikt och ser för tillfället lite smått anorektisk ut.(det är inte klokt vad snabbt muskler förtvinar) jag har ju heller inte fått behålla någon mat på över 2 mån, så det är väl inte konstigt - trots näringstillskott. Sonden i näsan hjälper i alla fall mot alla hemska kräkningar och så har jag fått medicin som är tänkt att minska magsyran. Personalen här är trevliga och det känns som om de har mera tid för varje patient. Igår hittade de t.o.m en synt /keyboard som de ställde in på mitt rum så att jag ska kunna spela. Här finns sjukgymnast, kurator, arbetsterapeut, dietist och sjukhuskyrkan representerad också förstås. All läkarvård, medicinering i form av cytostatika sker på akademiska, men prover och övrig medicin får jag här. Transport till och från sjukhuset får jag ordnat och när jag vill kan jag få permission och åka iväg... över en natt eller bara några timmar. Naturligtvis kan jag även bli utskriven när jag vill, men jag ska nog inte ha så bråttom med det.

Nu hoppas jag bara att alla blodvärdena går upp bra så att jag kan få nästa behandling, att musklerna stärks, att magen kommer igång igen så att jag slutar kräkas och går upp i vikt, att jag kan börja äta som folk (längtar konstant efter god mat)   ..och att cellgifterna ger ALLA de små elaka metastaserna en riktigt tuff jävla omgång den här gången


Kommentarer
Postat av: Kusin Fia

Oh vad glad jag blir att höra att du kan och får sitta ute och njuta av solen...tom äta glass ;)

Bra jobbat kusinen min =)

Puss o kram Fia

2009-05-31 @ 19:04:32
Postat av: Helén

Anna!

Så skönt att höra att du känner dig lite bättre!!! Fortsätt kämpa och sen när du är tillräckligt bra, kommer du ner hit till Kreta en vecka på ´rehabilitering´ i form av bad & sol & grekisk mat...

Sköt om dig så länge!



Kramar Helén

2009-05-31 @ 21:14:59
Postat av: Mimmi

Å vilken fighter du är Anna! Härligt att höra att du kämpar och inte gett upp. Bra att du trivs bättre och nu hoppas vi att viljan räcker en bra bit. Stor kram från en främling som håller tummarna för dig! Så att du kan få må bättre och komma hem till superfina döttrar och en stöttande man//Mimmi

2009-05-31 @ 22:09:30
Postat av: Ylva

Skickar en stooor Mors-dags-kram till Anna.



Vilket härligt leende du har Anna.



Och en kram till din mycket omtänksamma make Andreas. Och till era fina barn.



Kram fr Ylva

Ps Jag har också blivit tappad på vatten i buken - men ingen berättade för mig OM de tog prover på detta "bukvatten".?? Så jag undrar, Anna - tog de prov o hittade löst flytande metastaser??



Bra att du stannar kvar och får hjälp o vård och få bli starkare och önskar av hela mitt hjärta att du Anna ska få tillbaka matlusten och att du får äta den goda mat du längtar efter.

Jag hade de så sommaren 07 och 08 - nu mår jag lite bättre - men är aldrig hungrig eller mätt. Men äter ändå - för att jag vill o naturligtvis "måste".



Ser fram emot att du Anna får slippa kräkningar - för det = urjobbigt. Jag vet.

Kram kram kram Ylva >3

2009-05-31 @ 22:36:21
Postat av: Vimmelmamman

Hej Anna. Vad skönt att höra. Blev så orolig ett tag. Vad säger de? prognos? hemgång snart eller och vad gör man åt de metasaser man funnit och vad betyder de? Hoppas det är ok matt jag är nyfiken. Maila mig om du vill

Kram Vimmelmamman

2009-06-01 @ 12:46:51
URL: http://vimmelmamman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0