Biverkningar efter Erbitux

Som vanligt är det ingen ordning på marsvädret. Det bjuder oss ständigt på nya överrakningar och just nu flyger lätta snöflingor omkring utanför fönstret. Det är nu, just en sådan här gråtrist vårdag, som man skulle ha det där lilla sommarhuset någon stans där det alltid är varmt. Vi skulle utan tvekan packa våra väskor och åka här ifrån direkt. Tänk att få borra ner tårna i het sand, känna solens varma strålar mot huden, promenera längs med vattenbrynet och känna hur det salta vattnet stänker upp över knäna, krypa ner i en svalkande pool eller sitta i skuggan och dricka isté på någon mysig uteservering.

De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga och jag kan inte med ord beskriva hur det känns i ansiktet och huvudet. Det kliar i hårbotten och gör ont hela tiden och jag har numera full förståelse för hur tonåringar med riktigt svår acne har det. Det blöder när man tvättar sig och vid minsta ansiktsrörelse känns det som om huden ska spricka. Jag kan bara vänta och hoppas att antibiotikan hjälper och att kroppen vänjer sig. Just nu känns det inte så roligt bara och eftersom behandlingen dessutom vänder upp och ner på mitt humör så är jag tyvärr inte särskilt rolig för min omgivning heller.

Så här fin kan man bli med Erbitux i kroppen. 

Det är heller ingen som helst idé att ens försöka sminka över alla utslag.

Igår var jag och barnen hos farmor och hälsade på. Andreas jobbade inne i Stockholm och släppte av oss i Sundbyberg på vägen. Det var skönt att komma iväg lite och barnen hade en jättetrevlig heldag tillsammans med sin några år äldre kusin, faster och farmor. Jag har av förklarliga skäl inte varit så sällskaplig de senaste veckorna och inte velat visa mig ute bland folk, men barnen behöver ju komma ut, så det kändes bra att komma lite närmre civilisationen i alla fall. Barnen var på ett strålande humör, lekte, lekte och lekte.

Man blir trött av att köra grävmaskin en hel helg och efter en heldag med lek och bus

är det skönt att mysa hos pappa i soffan en stund.

Fy, vad du ser ut...hoppas det snart lugnar sig...

Kramiz

Hej.

Ja detta ser inte trevligt ut.Nästan så jag får klåda bara av att titta på dig.Hoppas det snart blir bättre.Jag önskar jag kunde trolla lite sommarväder över er familj.Önskar att det blir lite lättare för dig snart.

Hälsning från en medmänniska.

Håller tummarna att antibiotikan hjälper snart. Smörjer du med kortisonkräm också?

/Elisa

Du har det inte lätt just nu! Tur att du har en sån underbar familj som kan stötta dig. Du får säkert en massa råd om hur du skall bli av med klådan, men prata med Sofia. Hon har någon aloevera-lotion som jag tror kan vara lindrande. Just nu är hon på ett sådant där ställe som du gärna skulle vilja vara, ett ställe där man kan borra ner tårna i varm go sand.Kommer hem på måndag igen. Ta hand om dig och hälsa familjen! Kram Åsa och Torsten

Kära du - jag har precis hittat din blogg. Har inte läst så mycket.

Har du haft tjocktarmscancer?

Förstår att du har det jättejobbigt med klådan och utslagen.



Jag har en låååååååång historia med cancer - en sjukdom som är såå svår att handskas med även psykist - detta att aldrig veta.

Man måste ta en dag i taget.

Vilken fin familj ni är.



Kära Du - vilka vackra ögon du har.



Och när det gäller just ditt cellgift har jag ingen erfarenhet. Men min erfarenhet av mitt cellgift är att biverkningarna avtar mer o mer.



Efter nåra behandlingar så hade jag ex en kväll ansiktet fullt av röda prickar och klåda i hårbotten - ca 1 ve efter behandling. Gick bort efter nåra dagar.

Numer kommer endast nåra prickar på näsan.



Jag önskar av hela mitt hjärta att det blir så för dig att besvären blir mindre o mindre. Och att du får bra effekt på "de onda cellerna".

Kram kram - jag är 55+ och har man, barn och barnbarn. :-)