Nya mål och möjligheter
Många utav alla dessa stackare som lovar en massa inför det nya året, brukar sällan kunna hålla sina nyårslöften speciellt länge. Det enda jag och min man lovade varandra i nyårsnatten var att vi ska försöka spara pengar så att vi kan komma iväg på den där resan till USA. Det finns otroligt många platser jag skulle vilja resa till, så mycket jag vill se och uppleva, men eftersom vi hade bokat och betalt en resa till Orlando förra året, som vi aldrig kunde åka på, så vill vi verkligen genomföra den resan i år i stället. 2009 kommer att bli ett bra år. Det har vi bestämt och kanske kändes det extra bra just av den anledningen när jag loggade in på banken idag och satte in lite pengar på ett sparkonto. Målet är att vi ska ha pengar nog för att kunna åka iväg i Maj någon gång. Det känns som att vi har fått en bra start på det nya året i alla fall.
Igår förverkligade vi en annan dröm, ett mål vi haft sedan vi började bygga på vårt hus, och köpte oss en braskamin. Som tur är har vi många vänliga och hjälpsamma grannar, så min man fick hjälp redan i morse med att bära in kaminen och ställa allt på plats. Det ska bli mycket trevligt den dag vi kan tända första brasan och med tanke på att jag alltid fryser och att vi ofta har kallt här hemma på vintern, så är det en mycket efterlängtad installation. I förrgår natt hade vi 20 minusgrader ute och det är inte utan att man ibland undrar vad det är för köldhål vi bor i, eftersom det alltid är flera grader varmare ett par kilometer längre söderut.
Fin tycker vi! Ingen ved i vedkorgen än, men ingen liten tvååring heller...
Vi gjorde också ett besök på barnens egen lekhörna i "Heron City". Vi hade aldrig varit där tidigare och barnen hade jättekul bland radiobilar, studsmattor, klätterställningar, rutschkanor och hoppborgar. Att bara titta på och se glädjen lysa i ögonen på mina två små var belöning nog och fick mig att glömma allt tråkigt för en stund. Jag oroar mig lite för nästa behandling på onsdag. Det har varit så skönt med lite ledigt ifrån mediciner och sjukhusbesök ett tag nu och jag vet ju också hur jag kommer att må efter onsdagens timmar på onkologen. Jag vill verkligen inte ha de där cellgifterna, men samtidigt vill jag ju bli frisk, så egentligen har jag inget val. Jag ska bita ihop och fortsätta "stå ut" som tidigare, för min egen skull, men också för min familj. Jag har tur som har en familj som stöttar mig till hundra procent och som "står ut" med mig och mitt humör när jag mår dåligt. Jag ska sitta där i behandlingsstolen på onsdag, med slangar och nål, yrsel och taskig matlust och tänka på hur mina tjejer lekte i bollhavet, hur underbart det kommer att bli med semester och att jag nu tar ytterligare ett litet steg närmare ett friskt liv ...fri från cancer ...frisk.
Min stora tjej som snart fyller sex år,trött, svettig och röd om kinderna ...men glad.
Lilltjejen drunknade nästan bland alla bollar, men hade väldigt roligt.
Kommentarer
Trackback
