I morgon fyller min stora tjej sex år. Den 28:e januari 2003 var en utav det årets kallaste dagar. Snön vräkte ner ute och här hemma hade vi runt 25 minusgrader den dagen. Jag var på jobbet som vanligt och planerade inför min mammaledighet tillsammans med min blivande vikarie. Jag kom hem vid halv sex och trött som jag var la jag mig på sängen för att vila lite. En halv sekund senare gick vattnet och efter ett kort samtal med min man kunde jag inte göra så mycket annat än att vänta på honom. Han var inne i Stockholm och jag tror inte att han någonsin, varken förr eller senare, har blivit så stressad och nervös. "Det är ju tre veckor kvar" sa han, lite smått förvirrad. "Jo, men den vill uppenbarligen inte vänta längre" svarade jag. Nej, hon hade bråttom redan från början skulle man kunna säga. Hur som helst så kom vi in till sjukhuset i god tid. Min man var fortfarande lite smått förvirrad och fick för sig att vi skulle ha något att äta under timmarna på förlossningen, så han gav sig iväg och köpte på sig en massa förpackningar med färdigmat, som vi naturligtvis aldrig åt. Han var borta i en hel timme och där låg jag och var nog minst lika förvirrad. Fem över elva samma kväll kom hon, våran Elin. Liten och jättesöt, med mörkt hår på hela huvudet. 45 cm lång och 2450 gram, men alldeles underbar.

En stolt men mycket trött nybliven pappa.