Nästan frisk ...bortsett från den där tumören.

Barnen sover lugnt i sina sängar nu, min man ligger här bredvid mig i sängen och andas så tungt och tryggt och själv kan jag äntligen slappna av och sitta för mig själv en stund. Det låter som om jag har haft enormt mycket att göra, det har jag inte, men många tankar har flugit genom mitt stackars huvud de senaste dygnen. Man hinner fundera en hel del när man ligger i sängen och är sjuk. Än är jag inte riktigt i toppform efter den där vedervärdiga influensan, men jag mår väldigt mycket bättre. Jag hade 40 graders feber av och till i två dygn, hosta och muskelvärk i hela kroppen, men trots en så kraftig infektion var mina blodvärden bra när de kontrollerades i måndags. Barnen har också börjat återhämta sig och allt börjar mer och mer återgå till någon slags normal vardag. Samtidigt börjar min sjuka hjärna återgå till sitt vanliga tillstånd av ständiga påminnelser och upprepningar kring "saker att göra". "Golven behöver städas", "Leksaker över allt...", "Måste börja läsa mer med barnen", "Vad ska vi äta till middag?", "Måste bädda rent i alla sängar", "Tvätten..."
Andreas brukar försöka ta ner mig på jorden och säga åt mig att välja en sak att göra i taget och att där emellan ta det lite lugnt, men jag är hopplöst dålig på det ibland.


En del av min vardag. Järntabletter, medel för att förebygga illamående, tabletter mot
akut illamående, diverse medel mot magproblem av olika slag, som man tyvärr får när man 
har en tumör i mag-tarm-systemet.


Träffade en av läkarna på onkologen i tisdags så nu känns allt mycket lugnare faktiskt. Han hade förslag på en ny studie som jag kan få vara med i om jag vill, där jag i så fall kommer att få prova ett rätt nytt preparat av bromsmedicin i kombination med Campto (en av de två cellgifter som min kropp redan känner väl till) och en antikropp. Som vanligt är det ju så att en studiemedicin inte ges till alla i studien utan bara till en viss procent, resten får placebo, men jag tycker inte att jag har något att förlora på att ställa upp och vara med. Det känns rätt självklart för mig och förr eller senare så kanske jag "råkar" få prova något som visar sig vara jättebra. Den chansen vill jag inte missa för allt guld i världen.
Nu har jag blivit ordinerad vila i ett par veckor till, sedan blir det en ny magnetröntgen, för att få en så "färsk" bild som möjligt av hur det ser ut med tumören och metastaserna och sedan kommer en ny behandlingscykel att inledas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0