Påskafton

Barnen och min man är fulla med påskgodis och sitter just nu och smälter allt framför en film på TV. Det har verkligen känts som sommar idag, runt 20 grader varmt och strålande sol. Agnes har ägnat en stor del av dagen åt att springa fram och tillbaka på verandan, gungat, cyklat och njutit av det fina vädret. Den där känslan av att kunna röra sig friare, inte behöva ta på sig så mycket kläder utan bara gå ut och in lite som man vill, är väl något som vi alla uppskattar enormt efter en lång, kall och blöt vinter. Filmen var visst sövande, för nu sover Agnes tungt, snarkandes, med munnen vidöppen och mina ben som huvudkudde. Vi har haft Andreas föräldrar, syster och systerdotter på besök idag. Barnen har lekt och så har det blivit lite traditionell påskmat med ägg, sill, lax, köttbullar och sådant där som hör påskbordet till. Jag har fortfarande svårt med matlusten, är taskig i magen, mår illa, kräks och får sitta och pilla i mig så mycket det går. Fy, vad det är trist! Jag som i vanliga fall älskar mat och dessutom kan äta nästan hur mycket som helst. Nu rasar kilona istället och jag kan bara hoppas att allt blir bättre snart. Jag älskar lax i alla former, men fick bara i mig en ynka liten skiva kallrökt och något ägg vågade jag inte prova alls.


Elin och Agnes, med sin kusin i mitten, sitter och mumsar godis
i solen på verandan.


I torsdags fick jag äntligen göra en magnetröntgen igen och förutom att det tog en halvtimme innan de hittade ett blodkärl som fungerade, gick det bra. Nu ser jag åter igen ut som världens knarkare med blåmärken och märken efter nålstick lite överallt på underarmarna. Samma eftermiddag fick jag ett brev med posten från sjukhuset med en kallelse till kirurgavdelningen. På tisdag ska jag först träffa en av mina läkare på onkologen för röntgensvar och samtal och sedan direkt bege mig till kirurgen och träffa en av läkarna där. Jag är både lite rädd och spänd inför tisdagens sjukhusbesök, men samtidigt lite lättad över att det blir av, för jag vill verkligen bli av med den där tumören i magen nu och slippa dessa magsmärtor, aptitlöshet och illamående. Efter vad jag kan känna är tumören i dagsläget ca 2,5 x 2 cm och det är inte så lite med tanke på att den sitter i vägen i tarmen. Jag oroar mig jättemycket över hur Andreas ska orka ta hand om jobb, barn och hem, om jag blir opererad. Han gör så mycket redan nu, för att jag inte orkar. Vi måste försöka ordna hjälp på något sätt då. Framförallt behöver jag hjälp när jag kommer hem och inte får bära och lyfta. Det ordnar sig säkert på något sätt, men många tankar far genom huvudet.


Kommentarer
Postat av: Elisa

Önskar dig bra besked imorgon! Ska tänka på dig. Själv tillbringar jag fm på onkologen för Erbitux påfyllning.

Kram

Elisa

2009-04-13 @ 23:05:03
Postat av: Lotta

Hej,



Jag har hittat till din blogg via ett av dina inlägg på Vimmelmammans blogg.

Jag håller alla tummar jag har för att det skall gå bra för dig.

Det kommer att gå bra för familjen när du återhämtar dig efter operationen. De orkar och klarar alltid mycket mer än vad vi mammor tror att de gör.

Lycka till idag, jag tänker på dig.

2009-04-14 @ 08:36:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0