Julstämning
Nu börjar allt äntligen vända igen och det känns så otroligt skönt. Tröttheten är inte lika påträngande och matlusten är ok. Jag har varit jättetrött ett par dagar, precis som alltid efter en behandling, men nu börjar kroppen återhämta sig. Den där tröttheten är så konstig, för det hjälper inte att sitta eller halvligga i soffan framför TV´n, utan man måste bara lägga sig ner och sova. I fredags blev jag äntligen av med cellgiftspumpen. De där två dygnen känns som en evighet och det är lika skönt och befriande varje gång, då jag äntligen får åka till vårdcentralen och koppla bort den. På eftermiddagen hade barnen Luciatåg på dagis och som vanligt blir man så stolt att man nästan spricker. Den lilla vågade inte vara med i tåget, utan satt i mitt knä på golvet och tittade på med stora ögon. Min stora tjej var naturligtvis utklädd till Lucia, tillsammans med ett par andra flickor. Lamporna släcktes, man hörde barnröster börja sjunga och så kom de intågandes i en lite förvirrad, rörig blandning av Lucior, pepparkaksgubbar och tomtenissar. Jag njöt i fulla drag och insåg att alla år med proffsiga arrangemang, julkonserter och fyrstämmig körsång på högskolenivå, aldrig kan mäta sig med känslan av att se och höra sina egna barn framträda.
Mina små söta Lucior.
I lördags hade energin återvänt lite och vi passade på att ägna dagen åt julklappshandel i lugn och ro. Barnen fick vara hos sin farmor och farfar under dagen, medan jag och min man kunde handla för oss själva. Vi hade en riktigt mysig dag och njöt av att vara tillsammans ...bara vi två. Man glömmer snabbt bort hur enkelt livet var innan man fick barn, inte för att jag skulle vilja vara utan barnen för allt guld i världen, men man kunde vara mycket mer spontan. Man behövde aldrig ta hänsyn till någon annan människa på samma sätt som nu, inte planera på samma sätt, det fanns ingen liten hoppetossa som ätit klart och var redo att springa iväg, ingen liten hand som ville dra med en till leksaksaffären och titta på ALLT och heller ingen med feber eller snorig näsa att oroa sig för.
Jag och min man satt, för första gången på länge, i lugn och ro och åt lunch tillsammans och pratade och hade väldigt trevligt. Runt omkring oss gjorde sig julen påmind med alla blinkande lampor, julsmyckade skyltfönster och stressade människor som definitivt inte kunde njuta av julens alla bestyr. Vi hämtade barnen, handlade julgran och åkte hem till lugnet på landet efter en lång dag i folkvimlet.
Vi köpte en plastgran i år eftersom vi åker iväg över juldagarna. Det kan ju vara trevligt att komma
hem till något som faktiskt fortfarande ser fint ut och där alla barren inte ligger på golvet.
Vi tyckte i alla fall att det blev väldigt fin, även om jag saknar den där härliga grandoften.
Nu är det bara ett fåtal julklappar kvar att ordna, julkorten ska skrivas och postas, julskinkan ska griljeras och pepparkakor bakas, barnen njuter av lugnet och julstämningen ...och av sina chokladkalendrar de fick av en vän till mig. (TACK!) och jag börjar kunna slappna av och inser att det nog blir en riktigt bra jul i år med.
Kommentarer
Trackback
