Det blåser halv storm ute, himlen är jämngrå och snön smälter sakta men säkert undan från åkrar och ängar. Solen gör sina tappra försök att tränga igenom det tjocka molntäcket och man kan väl inte annat än att konstatera att det är ett typiskt marsväder ute. Barnen är på dagis och jag ber en liten bön för mig själv att jag ska slippa hämta två lergubbar idag igen. Skolgården där barnen går på dagis är under all kritik och just nu översvämmad av lerpölar och slask. Man kan aldrig påverka vädret och våra årstider, men mark går att dränera, en sandlåda behöver inte se ut som en fiskdamm och inte är väl våra kommuner så fattiga att de inte har råd att satsa lite på en bra ute och innemiljö för våra älskade små medborgare. Ingen annan stans skulle man acceptera en så dålig arbetsmiljö, men våra egna barn, då?
Min behandling och alla tabletter gör sig mer och mer tillkänna igen, humöret är inte det bästa, magen krånglar, cortisonet ställer till det för sömnen, utslagen i ansiktet är värre idag och jag har INGET tålamod. Tyvärr går det åter igen ut över barnen och saker som jag i vanliga fall inte skulle bry mig om särskilt mycket alls gör mig vansinnig. Elin är en helt vanlig, trotsig, ifrågasättande och envis sexåring med mycket skinn på näsan. Hon råkar bara ha en mamma som är sjuk i cancer. Jag hoppas Elin, om du läser det här när du blir äldre, att du kommer att få en lite bättre bild av och kanske större förståelse för den dagliga kamp jag för med mig själv för att ditt och vårt liv ska kunna fungera så bra som möjligt. I morse fick både Elin och jag ett utbrott på varandra över ett par byxor som inte var rena. En futtig detalj i ett större perspektiv, men en viktig fråga för en liten tjej som är lite extra frustrerad just nu. Hon skrek "idiotiska mamma", jag skrek saker som jag helst inte vill komma ihåg och Agnes "hjälpte till" med sina nyförvervade verbala kunskaper i form av orden "Bumma mamma". Självklart ställer hon sig på sin storasysters sida, vilket är helt i sin ordning egentligen. Andreas är en fantastisk pappa och vi hjälps åt till 100%, men varje morgon är det jag och barnen ensamma och när de ser att det är fritt fram att testa mammas humör, är de där sockersöta änglalika varelserna som bortblåsta. För det mesta fungerar morgonbestyren väldigt bra, men jag har sovit dåligt två nätter i rad nu, så det är väl en förklaring.
Jag längtar så efter lite sol och värme nu och hoppas att vi kan komma iväg på någon liten semester i år hela familjen. Det skulle vi verkligen behöva. Andreas jobbar så mycket hela tiden, för att få ekonomin att hålla ihop och jag kan inte minnas när han var ordentligt ledig senast. Jag önskar att jag kunde överraska honom och bjuda iväg oss allihop på en riktig solsemester.
Två glada badtjejer en varm dag förra sommaren.
Elin 2006. En underbar dag på stranden!
Sol, gröna ängar, en söt dotter, en älskad man och en svag doft av kogödsel.
Hemma på landet en lycklig sommardag i juni förra året.
