I går var det dags för ett läkarbesök igen och som vanligt hade jag svårt att sova på natten innan. Det var nog inte bara läkarbesöket och min sjukdom som höll mig vaken, utan en del annat också. Tankar kring framtiden snurrade runt i huvudet, funderingar kring en eventuell flytt närmre Stockholm, semester, ekonomi, barnen, skolor, jobb... Man hinner i alla fall tänka mycket när man ligger klarvaken på natten. Dessutom hade jag en fruktansvärd klåda i huvudet, på grund av alla utslag i hårbotten. Behandlingarna påverkar hur jag klarar av att hantera stress och uppenbarligen blir all oro och alla funderingar för mycket för mig ibland. Det hade varit riktigt kallt på natten, så när jag och barnen skulle åka hemifrån på morgonen, ville min bil inte starta. Trots ett par timmar under morgonen med kupévärmaren igång, hade nattens ca 15 minusgrader satt sina spår och bilen hackade bara lite trött. Det var bara att släpa fram batteriladdaren och hjälpa den stackars bilen på traven lite. Eftersom min stressnivå är så låg reagerade jag inte riktigt som man kanske brukar utan började gråta och blev orolig att vi skulle bli sena eller att vi inte skulle komma iväg alls. Efter en halvtimme gick det i alla fall att få liv i bilen och eftersom jag alltid vill vara ute i god tid när man har en tid att passa, hade jag fortfarande gott om tid att lämna barnen på dagis och sedan hinna in till Uppsala och sjukhuset. Tur att man sällan är ute i sista minuten!