Sitter här i sängen och hoppas på att få sova i natt, trots en viss oro inför morgondagens behandling. Det ska bli så skönt att komma igång igen med cellgifterna, men samtidigt vet jag ju att de tuffa behandlingarna sliter på min kropp för övrigt. Snart ligger jag väl här hemma alldeles förbi av trötthet, med halvtaskig aptit och metallsmak i munnen. Det kunde ju förstås vara värre och i bästa fall krymper tumören och metastaserna bra den här gången också, så då får man väl snällt stå ut med lite biverkningar. Jag träffade en av onkologens läkare idag och han sa att om man har svarat bra på behandlingar tidigare, som jag gjort, så brukar det fungera rätt bra fortsättningsvis också. Jag hoppas han har rätt. Magen har ju krånglat av och till nu ett bra tag, vilket delvis kan bero på att tumören vuxit, så det vore hemskt skönt om cellgifterna ger cancern ordentligt motstånd igen. I morgon ska jag vara på sjukhuset halv elva för provtagningar och förberedelser, sedan får jag "antikroppen" intravenöst under två timmar och efter det paus en timme. Sedan blir det cytostatika i en timme och tack vare studien måste ett blodprov tas tre timmar efter avslutad cellgiftsbehandling, så jag blir kvar LÄNGE på sjukhuset i morgon. Det blir till att packa väskan full med tidningar, någon bok, min iPod laddad med musik och film och mitt skissblock. En matsäck ska jag göra i ordning i morgon bitti också och eftersom varm mat inte är så lockande ihop med den lite lätt yrselframkallande cytostatikan, blir det mackor, frukt, yogurt och dricka istället.