Musiken har tystnat . . . . . . .......
Tänker på er fast vi aldrig mötts!Regnet faller tungt här i skåne och det är säkert Änglarnas tårar över att din söta fru och mamman till dina barn som lämat jorden.Är övertygad att Ni kommer se små tecken här och var som bevis att hon ALDRIG lämnar Er ensamna eller obeskyddade.
Hej
Hittade Annas blogg för några dagar sedan och sträckläste allt. Vilken styrka!
Min mamma dog i cancer när jag var 29 så jag fick i alla fall ha henne hela barndomen.
Tänker på era små döttrar och dig och sänder all styrka och värme som finns.
Maria
Beklagar sorgen något oerhört! Jag känner inte er familj, men ni har ändå berört mig otroligt mycket. Vad vacker hon var, Anna. Sorgligt att en så fin ängel ska behöva lämna livet. Men hon är med er varje dag i minnena ni har. Ta hand om varandra. All kärlek.
Livet är inte rättvist. Mina varmaste tankar till er och många kramar.
från en för er okänd Veronica
Åh Andreas, Elin & Agnes, jag är så otroligt ledsen för er skull. Jag skrev en kommentar till det förra inlägget för bara en timme sen och hoppades så otroligt mycket att Anna skulle klara sig. Jag är så gränslöst ledsen att hon inte fick chansen att få leva vidare, att få bli gammal med dig Andreas och att få se sina underbara små tjejer bli vuxna kvinnor. Jag vet hur det är att leva med en anhörig som har cancer, min mamma har en ovanlig och obotlig cancer i levern, men än så länge verkar vi lyckas hålla den på sträckbänken med cytostatika-behandling. Men vem vet hur länge det håller...
Jag önskar så att det fanns nåt jag kunde göra, mer än att visa min omtanke som medmänniska. Jag tänker iallafall på er och jag ska tända ett ljus för Anna nu.
Var rädda om er och krama varandra mycket.
Massor med kramar från Jessica
Tänker på er!.Tårarna rinner ner för mina kinder.jag är så ledsen för eran skull. Krama och pussa flickorna extra mycket. Mram Susanne
Oj, oj, oj.... Finner inga ord mer än att jag får beklaga sorgen...
Tänker på er!.Tårarna rinner ner för mina kinder.jag är så ledsen för eran skull. Krama och pussa flickorna extra mycket. Kram Susanne
Beklagar sorgen och sänder varma tankar till döttrarna och till dig.
Ibland är livet alldeles för dj-t svårt att förstå sig på.
Jag fattar inte det här.
Kära familjen. Jag kom in på bloggen i går genom Vimmelmamman. Mina tankar går till er i kväll. Att orka dela med er är beundransvärt. Krama om de fina barnen ni har. Tusen tack för att ni finns till och framför allt vad vi här ute lär oss av kloka ord. Har själv en man som fick cancer för 5 år sedan men om allt går bra blir friskförklarad i höst.
Åter igen, tack. Mer går inte att säga.
Sitter med tårar i ögonen.
Himmelen har ännu fått en Ängel, i Anna, eran älskade sångfågel.
Tyvärr har denna hemska sjukdom redan tagit 2 av mina älskade mostrar, den senaste för 5 mån. sen. Minns det som det var igår vi satt vid hennes sängkant & hörde hennes djupa andetag.
Hon var så stark & levnadsglad, i 5 hela år kämpade hon, precis som Anna, mot denna avskyvärda sjukdom.
Men till slut kunde hon släppa taget & få somna in.
Ville bara säga till Elin & Agnes, att eran Mamma alltid kommer att finnas hos er !
Tänker på er...♥ & ta hand om varann.
Kram Anette
Allt gott till er tre. Ett ljus är tänt och runt om i vårt avlånga land fälls just nu många tårar, men vetskapen att Anna lever vidare i barnen ger tröst. Kommer att tänka på er länge och - med perspektivet som Annas blogg givit - njuta av varje sekund med egna barnen och inte gnöla över småsker.
Störst av allt är kärleken
Mina tankar är hos er och hos er fina Anna. Så kloka och vackra ord mitt i all sorg. Finner inga mer ord.
de e första gången idag som ja läser i denna bloggen . men ja blev väldigt rörd av att läsa den.
ja kan bara säga man måste försöka vara stark i dessa sitvationer även om de kan va svårt. de känns tungt och förjävligt nu men de känns kanske bättre när man tänker på alla bra stunder
kramar från en rörd läsare
Av en slump hittade jag er blogg tidigare idag och kunde inte annat än att gripas av er historia. Anna verkar ha varit en vacker, livsglad tjej som värdesatte familjen. Jag läste bloggen från första till sista inlägget. Nu på kvällen kände jag att jag måste gå in och läsa om er igen och möts av det värsta scenariot, jag lider med er. Må Anna sjunga många vackra visor i sin himmel. Kramar till er alla, Caroline
Jag har följt denna blogg ett par månader och detta kom som en chock för mig. Gråter och finns med er! Ni klarar detta tillsammans. Hon kommer aldrig ha ont mer. Så skönt!
Åh nej, så blev jag då tvungen att läsa det jag inte absolut ville läsa; att cancern tagit er älskade Anna från er. Jag gråter med er och känner med er och hoppas att ni får massor av kärlek och stöd från dem som står er nära. STora kramar, Sofia
Andreas, vilken fantastisk människa du är, som skriver så vackert och har så kloka tankar. All min styrka till dig. Och dina ord om ödmjukhet och tacksamhet tar jag med mig.
Tänker på Er... Vill ge styrkekramar i denna svåra stund. Anna kämpade med näbbar och klor men det räckte inte hela vägen, ibland undrar jag om det är de bästa som får lämna jordelivet tidigast...
Varför ska annars en ung, lycklig, vacker, begåvad mamma, fru, dotter och syster behöva möta döden i så tidiga år? Varför ska två små flickor få växa upp utan sin mamma?
Andreas, jag tänker på dig och era döttrar... Prata mycket och ofta med flickorna om deras mamma...Var inte rädd för att be dina nära om hjälp och stöd, jag är säker på att det är många i er närhet som vill finnas där för er.
Många varma kramar // Catha, en av många bloggläsare
Varför? Varför ska unga drabbas av dessa hemska sjukdomar och varför måste deras liv ta slut pga dem?
Jag beklagar verkligen verkligen er sorg. Jag hittade hit bara igår men har läst om er och den jobbiga tid som ni har och har haft. Jag känner inte er och ni känner inte mig - men jag gråter för er förlust. Anna hade åtminstone 2 saker gemensamt med mig; ålder och att hon är en mamma. Det räcker.
Livet är ibland mycket hårt och orättvist. Ni har förlorat er mamma/fru/dotter/vän och jag förlorade min pappa alldeles för ungt till skitsjukdomen Alzheimer. Skitsjukdomar är vad de är.
Jag hoppas ni tar er igenom den kommande tiden och att ni finner stöttning och hjälp bland släkt och vänner.
Jag tänker på er.
MVH
Jennie i Stockholm
Jag beklagar sorgen och tänker på er. Jag önskar att jag kunde ta bort allt det onda..
Ta hand om er.
Många kramar från Erica i Göteborg
jag fann er fina fina blogg genom vimmelmamman och jag har sträckläst den och gråtit
Finner inga ord, kramar om och tänker på er♥♥♥
Ann-Catrin
Finns inga ord som kan lindra det ni går igenom nu. Mitt djupaste deltagande till er Andreas, Elin och Agnes. Jag tänker på er...
Skickar er de varmaste tankar och hoppas att Anna nu mår bra i sin himmel...hon kommer att sitta på ett moln och kolla på sin kära familj och sjunga sånger för sina små töser..
Det finns aldrig ord stora nog för att ge tröst i denna svåra stund...kan bara ge er en varm kram
Sov gott Anna
Beklagar sorgen.Har följt Anna i bloggen.
Tänker på dig och barnen i denna svåra stund. Vilken tur Anna hade som valde dig till Make och Far till barnen.Du förmedlar så mycket kärlek till de dina.
Många varma tankar från en medmänniska.
jag berörs djupt av er familjs styrka, ni är guld värda. sådant här är alltid jobbigt, finns liksom ingenting att säga för att trösta. utan det är bara tidens gång som får göra sitt. jag önskar er all lycka och kärlek i framtiden. jag beklagar att detta ska behöva hända.
kramar
Andreas, mina varmaste kramar och tankar till Dig och flickorna!
Kärlek, Vicktoria
Hittade hit via vimmelmammans blogg , och beklagar sorgen ; så oerhört tragiskt.
Mina varmaste tankar till dig och barnen.
Hittade hit genom vimmelmammans blogg idag. Tänker på dig och barnen. Vilket fantastiskt fint inlägg och att du orkar skriva i denna svåra stund. Många många kramar från en ny bloggläsare.
Finns inte ord. All styrka till er som är kvar - och kärlek önskar jag er. Anna får vila nu. Ni får kämpa kvar - och leende minnas henne. Tack för att ni delat med er, ni berör så oerhört mycket. Tack.
Beklagar. Hittade bloggen idag (länk från vimmelmamman) och har sträckläst den. Tittade just in och läste det sista inlägget. Dj-la skitsjukdom (har själv en annan sorts cancer och 2 små barn).
Ta hand om er!
Jag är så väldigt ledsen för er skull, er alla som älskade och kände Anna. Tack för att ni har låtit oss andra ta del av er historia, det är precis som du skriver viktigt att vi inte låter petitesser förstöra våra relationer och stjäla vår tid. Plötsligt kan det vara för sent att ta vara på livet.
Ta hand om er. Många varma kramar.
Jag hittade Annas blogg idag när jag läste i Lottas blogg..& sträckläste allt om er...
Skulle bara gå in nu & se hur det va med Anna...
Nu trillar tårarna ner för mina kinder...& mina tankar är hos er...
Jag HATAR denna skitsjukdom!!!
Å....saknar ord...kom hit tidigare idag via Vimmelmamman och läste om er tragiska kamp...läste och led med er...livet är så orättvist...varför, varför, varför ska någon få vara med om detta...jag sände här en styrkekram till dig och barnen. Tänker på er!
MVH
Hanna
Så fruktansvärt. Beklagar sorgen, tänker på er.
Kram från anna i uppsala
Hon har hittat min Mats men hon får inte glömma mina historier. kram åsa
Jag är sååå ledsen för er skull! Mina böner är hos dig och barnen och alla runt omkring er.
I morgon ska jag göra allt jag kan för att inte bråka och tjata på mina barn om någon småsak, det är så onödigt, så dumt.
Många varma kramar
Jag beklagar sorgen! Ta hand om varandra. Jag tänker på er och sänder mina varmaste hälsningar!
Jag ville hedra Annas minne, så jag skrev ett litet inlägg i min blogg, länkade hit och la upp en av mina absoluta favoritlåtar till henne. Hoppas det är okej, annars får ni säga till så tar jag bort det.
http://tankarfunderingarochannat.blogspot.com/2009/06/fy-fan-vad-livet-ar-orattvist.html
/Jessica
Kram
Nej ! Va in på "vimmelmammans" blogg i morse som jag brukar, där hon hänvisar till "musikfröken", hann igenom halva er blogg och skulle fortsätta nu ikväll, men...........fan rent ut sagt, så otroligt onödigt. Kan ingen hitta något mot den här skiten snart. Tänker på Er, underbara fina familj, och hoppas att man kan lära sig att ta vara på det man har. Många, många kramar
Jag är en ny trogen bloggläsare, men herregud vad er historia griper tag i mig.
Tänker på er alla som är kvar, livet är orättvist.
En extra tanke skänks till ens eget liv och att man bör ta tillvara på det bättre, man vet aldrig hur fort det kan ta slut...
Andreas, tack för att du uppdaterar här på bloggen, kämpa vidare, för dig och döttrarna!
Stor styrkekram!!
Hälsningar
Kristin
Har aldrig varit här förut. Lät sidan stå på medans jag tittat på TV. Vad ser jag nu? En människa, som nyss tackat för hälsningar finns ej mer.Det har kommit ett nytt inlägg.
Själv kämpar jag varje timme med att uthärda. Livet är en kamp för många av oss. Varför, varför ska vi behöva lida så? Snälla vän och pappa ingen tröst i världen hjälper, det är bara att leva vidare, hur hemskt det än verkar.Tiden läker ej några sår, saknaden försvinner aldrig, bara bleknar lite.
Sköt om er så gott det går, önskar en helt okänd medmänniska mitt i natten.
Jag är så otroligt ledsen för eran skull. Ända in i själen trots att jag inte känner er. Det är så orättvist och ikväll så sparar jag dina senaste ord Andreas om att inte bråka om skitsaker och ta vara på den tiden man har med sina älskade. Ta hand om dig och era älskade vackra flickor. Jag beklagar så att ni inte fick behålla eran älskade nära. Där hon hör hemma. Kraaaam
Beklagar sorgen och lider verkligen med er... Anna kommer leva vidare i era hjärtan, hon lever vidare genom flickorna... jag finner inga ord.
Min mamma är döende i cancer och jag förstår hur fruktansvärt o obeskrivligt ont det gör...
Varma kramar till er alla!
vad hemskt, hon var så ung :( ni var så fina på korten här på bloggen :) hoppas att allt går bra med er framöver och att ni får allt stöd ni behöver!!
jag hittade bloggen idag faktiskt via en annan blogg (tankestormar.blogspot.com) som jag följer o läste en hel del av vad anna och du skrivit.
min pappa dog i cancer när han var 60 år för 6 år sedan...
som sagt, hoppas att allt går bra med er!
kramar/anna
Hittade hit via Vimmelmammans blogg och jag blir väldigt berörd och tagen av ditt inlägg och er historia. Känner er inte men kan inte låta bli att känna med er, livet är så orättvist. Sänder en tanke och styrkekram till barnen och dej. Kram
Är så otroligt ledsen för er skull. Du skriver otroligt fint och ärligt och klart, det får mig verkligen att tänka att det händer. Det kan faktiskt hända vem som helst, själv sticker jag gärna huvudet i sanden och tänker att det aldrig skulle kunna hända mig. Men jag är säker på att Anna tänkte samma sak, det kommer aldrig hända mig. Det är förjäkligt att det händer er och alla som drabbas. Jag skickar en stor kram till er familj.
Önskar att man kunde säga något som gjorde allting bra.....
Blir ledsen.
Hoppas att ni finner kraft och styrka att gå vidare och att bära Annas minne med er.
Kram
Det finns en mening med allt som sker. Men det är så svårt att förstå. Hittade er via Vimmelmamman igår och har läst allt. Det är så fruktansvärt sorgligt och tragiskt, jag bara gråter. Är själv drabbat av sjukdom och dödsfall i familjen. Ni har en svår tid framför er, men det kommer att lätta. Anna kommer att finnas med er alltid. Hon kommer att leva vidare i era underbara flickor. Kärlek och styrka till er!
Älskade ni! Jag är så oerhört ledsen för det tragiska som hänt er fina familj. Jag sänder varma tankar till er och till en ny fin ängel i himmelen... Varma och tröstande kramar från Sofie
Mitt hjärta brister. Andreas, du verkar vara så klok och fin. Jag är säker på att era små flickor kommer att växa upp till små Annor och sjunga för dig som hon gjorde. Varmaste kramarna till Er, och jag skall tänka på dina visdomsord. Brukar själv fundera i de banorna, att man skall tänka på vad man säger och försöka att inte låta skitsaker ta över. Må ni få ett gott liv trots det som har hänt er. //M
Hon var nog menat att vara en ängel och kom bara till låns. Hon kanske behövde ge jorden ett par fina avkommor? Allt sker av en mening, kan dock inte se den nu. Kanske någon behövde henne mer på andra sidan. Eller så behöver flickorna en skyddsängel som alltid är med dem.
Kramar hårt kramar hårt!
Jag beklagar eran sorg, fy fa... vad jag hatar denna jä... cancer.
Himlen har fått ännu en vacker ängel, en klok person sa till mig att det måste finnas en mening med att en del får gå tidigare än andra, dom behövs någon annanstans.
Svårt att ta in när Anna och du har/hade 2 små tjejer, beklagar er sorg och sänder Styrkekramar.
Mina tankar finns hos er alla, och jag beklagar sorgen över att mista en livskamrat och mor. Livet är orättvis och jag önskar ingen ett sådant öde.. En fin människa har lämnat oss och vakar över oss som en ängel.Mina tankar och oändligt många styrkekramar till er alla från Mig och min familj..
//Maria
Med tårarna rinnande längs kinderna beklagar jag er stora sorg. Fina Anna. Jag tänker på er alla.
Jag beklagar sorgen. Mina tankar finns hos er trots att jag inte känner er.
Sov gott Anna!
Mina varmaste hälsningar till dig Andreas som skrivit så fint i bloggen. Jag känner med dig nu i din sorg. Men trots det tragiska har du ändå två små fina tjejer som brås på sin mamma. Genom dem lever din kära hustru Annas drag kvar. Mina tankar är hos er. Många kramar AnnaKarin i Floda
Vilken oerhörd förlust. Jag verkligen känner och lider med er. Det finns egentligen inga tillräckliga ord att beskriva vad jag känner för er; Andreas, Elin och Agnes. Man ni får ta hand om varandra och hämta styrka hos varandra, släkt och vänner och jag är helt säkert på att Anna sitter där uppe och vakar över er. Har precis själv mist en av mina närmaste och sörger mycket, det måste få ta den tid det tar. Jag är dessutom sjuk själv.
Tänker på er och önskar er endast det bästa.
Kramar Elizabeth
Många varma tankar från en som också är drabbad, med tre barn.
Musiken har tystnat, skriver du så vackert, men det har den inte. Din Annas musik kommer att leva hos och med er. Den lever som den kärlek ni båda haft och i de liv ni skapat tillsammans.
Du hör den kanske inte nu, i den värsta, nattsvartaste sorgen, men den -och det ljusa i livet- kommer tillbaka!
Så vist är livet inrättat.
Många varma kramar från
ännu en okänd människa som ni berört.
Hej,
jag hittade denna bloggen igår och läste massor, det kändes redan som att jag kände er alla lite. Jag bor i USA och har 2 små barn. Får jag skicka något till barnen?
Du kan mejla mig din adress eller jag kan skicka det till någon annan adress så det att jag inte verkar som något psycho. Jag vill bara göra något liksom...
Många kramar,
Åsa Schrader
Jag har tidigare idag läst hela bloggen, tårarna har runnit, varvat med skratt emellanåt också, tex.när Anna skrev och berättade om Elins diplomatiska förhandlings färdigheter för att få "Trollemimix" glass till efterätt, el när bilden på en liten 2 årig Anna visades i bloggen och man såg hur otroligt lika hon & Agnes är.
Jag slogs av er starka & fina kärlek, och kloka Anna skrev också i bloggen att hon var medveten om hur oerhört lyckligt lottad hon var som träffat dig & fått de två underbara flickorna!
Jag tänkte att detta måste bara få sluta bra.
Nu lite senare så läser jag till min stora sorg att Annas kamp är över.
Jag tänker på er alla runt Anna i denna ofattbart tunga stund.
Nu har Anna det bra, ni får kämpa med er enorma sorg, men ni kommer alla att ses igen en dag, på andra sidan, det är min fulla övertygelse.
Anna vila i frid.
Jag sänder en stor & värmande kram till dig Andreas & de båda fina små flickorna, Elin & Agnes.
Beklagar sorgen! Till barnen vill jag bara sägsa att er mamma kämpade in i det sista och ville såklart helst finnas kvar hos er, men nu vilar hon i frid i vetskapen att er fina far tar hand om er!
Vila i frid Anna! Och till er Andreas, Elin och Agnes... ta hand om er! Musiken fortsätter inom er!
Beklagar sorgen. Änglakören har nu fått en ny medlem.
Styrkekram till er.
Tårarna rinner...tänker på er!
Kramar
Ida
Världen är verkligen inte rättvis, det ät ännu en gång bevisat...
Ta hand om er!
Saknar ord! Tänkter på Er. Hittade hit via vimmelmamman. Sänder mina varmaste tankar till Er.
Tänker på er och beklagar sorgen!
Tårarna rinner så jag ser inte vad jag skriver...skulle vilja ta eran smärta för en stund.
Va rädda om er och kramas mycket.
Är säker på att Anna sitter på ett moln och dinglar med benen och sjunger för er.
Vi fick låna en ängel.
Kram Anna-Carin
Nu,
stormen har bedarrat
och själen funnit frid
Ditt sista andetag
blev tystnad, himmelsvid
Din sista strid är över
och stum vår klagosång
Ett skepp styr ut mot okänt mål
i livets solnedgång
Nu tystnar vind och fåglars kör
dom undrar var Du är
Du satt ju nyss och lyssnade
till vårens kvällskonsert
Du lyssnade så varsamt då
till både moll och dur
som om Du vände blad för blad
i minnets partitur
Nu snuddar aldrig mera Din fot
vid klöverängens blad
den saknar Dig, Din barndoms stig
den första i en rad
och aldrig mer ska insjöns våg
få kyssa dina tår
en kvällsbris kärleksfull och öm
få leka i ditt hår
Nu ska Du aldrig famnas mer
i glädje och till tröst
och aldrig mer ska längtans sång
få sjunga i Ditt bröst
Ett skepp styr ut och lämnar kvar
till avsked dessa ord:
Att älska och att bli älskad är
det största på vår jord
En kram till er alla i er sorg//Stina
Jag saknar ord.... Livet är verkligen inte rättvist!
Ta hand om er!
Halkade in här genom Vimmelmammans blogg. Vet inte vad jag skall skriva. Men känner mig så upprörd över denna fruktansvärda sjukdom som slår till urskiljningslöst. Ni verkar vara en så fin familj, och du Andreas verkar vara en väldigt närvarande pappa. Tack för att du orkar dela med dig i denna svåra stund. Skickar många styrkekramar till dig och flickorna och hoppas att ni så småningom hittar ett sätt att gå vidare.
Mina varmaste tankar till er.....
tänk att du delade med dig av smärta och händleser.
Ta hand om er och låt ljuset stärka er och glädjs åt alla underbara minnen ni har ihop.
Styrkekram
Tårarna bara rinner ner för mina kinder, kom till den här bloggen via vimmmelmamman och läste den nonstopp sen. Är så förtvivlat ledsen för er skull.. å du har helt rätt, man ska tänka en extra gång, livet är skört man vet inte vad som lurar kring nästa knut. All kärlek och värme till dej och din familj. MVH/Cinis
Mine dypeste kondolanser til deg og dine døtre! Det er godt at Anna får hvile nå og være uten smerter!
Vi tenner nok et lys for dere!
Varför? Saknar ord som passar i denna ofattbart svåra stund....Men Anna finns kvar. För alltid. I era minnen och i era fina fina döttrar. Idag ska jag krama mina barn och min man hårt och säga att jag älskar dom. Tack Andreas. All styrka till alla som Anna lämnade kvar när hon gick. Kram Mimmi
Som en del andra här, hamnade jag på bloggen p g a vimmelmamman.
Jag vill bara lämna mina varmaste tankar till er, i den stora sorg ni står i. Jag har nyss gått igenom det själv, förlorade min far i cancer, satt ochså och höll hans hand, han fick ha alla runt sig i sina sista andetag, och när stunden var kommen, vände han ansiktet mot ljuset (lampan över sjukhussängen) och drog en lång suck.
Var rädda om varann, ta ingen förgiven, när tiden kommer "lev i dagen", vänta inte med "det-ska-jag-göra-när...."
Stora varma kramar
Min varmaste medkänsla vill jag skicka. Som många andra så har jag kommit hit via vimmelmmans blogg först igår. Jag hann inte ta del av hela Annas blogg, men det jag har läst har berört mig mycket och nu tänker jag på Annas familj och särskilt på de små flickorna. Jag har en liten flicka själv som har varit svårt sjuk, men det är lätt att trots det glömma att vara tacksam för det man har. Bloggar som detta ger en viktig påminnelse. Tack för att jag har fått tagit del av Annas liv. Jag hade velat skriva det till henne själv, men nu gör jag det så här och hoppas att hon ändå vet hur många hon har berört.
Kram, A
Alla tankar och kramar till er...
Ord är överflödiga i detta läge... Vill bara att ni ska veta att någon i Örebro tänker på er och kommer så gära framåt... Ni satte er snabbt i hjärtat...
Önskar er en massa värme och styrka när det ens är möjligt...
/T
sorg
Ja va säger man till en familj som mist sin dotter, syster, fru ock mamma...
Det finns inget, dom kännslorna är blockerade, men dom kommer allt eftersom tiden går sin gilla gång.,Cancern förstör så oändligt mycket ock ingen går säker...ingen.
Vila i frid Anna
1000kramar till er alla
/Tilly
hittade bloggen pga vimmelmamman igår. ville skriva något men visste inte vad. Jag beklagar enormt. Har själv kämpat mot cancer i tarmen med metastaser i lungorna, i början av veckan fick jag veta att jag är cancer fri, ska kolla igen om 6 månader och vad jag önskade att ni skulle få en sån bra nyhet med...
Jag tänker på er... på era barn, skulle gärna hjälpa till,men tyvärr bor långt ifrån er.
Varma kramar...
Jag tänker på er jättemycket! Vilken hemsk jäkla sjukdom detta är! Varför kan de inte hitta något bot mot all cancer. Jag tycker att Anna verkar ha varit en fantastisk person som levde sitt liv på ett fint sätt! Jag hoppas att ni får all den hjälp & det stöd ni behöver. Vi är många som tänker på er! KRAMAR
De varmaste tankar och kramar från mig till er! Anna kommer alltid att finnas kvar, inom er, alltid, alltid...
Döden är ingenting alls
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.
Allt vad vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.
Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.
Bed, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn alltjämt
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.
Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus,
någonstans mycket nära,
bara runt hörnet.
Tänker på er. Ni kommer klara detta!
För den som sjukdom blott är givet
är döden skönare än livet.
Ni är i min varma tanke
Mina varmaste kramar till dig och barnen.
Tänker på er. Tack för att ni orkar dela med er som ni gör. Många, många kramar till er.
Tårarna rinner och rinner när jag läser ditt inlägg om att din vackra fru har somnat in.
Jag hittade till Musikfrökens blogg igår via Vimmelmamman, och jag läste och läste. Tänk att någon som man aldrig har mött kan beröra en så.
Jag tänker på era fina tjejer som är nästan lika gamla som mina och gråter ännu mer. Jag önskar att jag kunde göra något för er!
Jag blir mer och mer övertygad om att jag vill jobba med cancer i någon form i framtiden (jag läser till läkare på Akademiska) och vara med och hitta det där botemedlet som vi skulle ha haft för länge sen!! För Anna är det för sent, men om jag kan hjälpa någon annans mamma, fru, syster, dotter... så kommer Anna ha en del i det.
Varma kramar, ni är i mina tankar.
Jag är så ledsen för detta. Jag kände och umgicks med Anna i gymnasiet. Styrkekramar till hela familjen /Susanne
Åh, vad sorgligt.
Har tyvärr nyligen varit med att mista min älskade man i cancer så tyvärr vet jag vilken sorg som väntar dig.
Det blir en tuff tid.
Den enda trösten fast det ändå inte känns bra. Är att lidandet är slut.
Allt annat är ju ofattbart och tungt.
Ta hand om dig, du som nyss mist en så vacker och go fru.
/A
Jag deltar i er sorg!
I regnet, i solstrålarna, i vinden och i snöflingorna. Alltid är din älskade med dig, alltid är er mamma med er!
Jag blir så arg på denna jävla sjukdom.. en till som gått igenom grinden...
Sorgen är så ofattbar.. det är bara att hänga med..
Du är stark Andreas.. Du har folk omkring dej.. låt dem hjälpa dig... ta hjälpen när den kommer.. även om det känns svårt..
Jag tänker på er...
Kram Pys
Skickar ett fång med kramar så ni kan ta av när det behövs. Var rädda om varandra.
Den här dikten skrev min fästman några månader innan han som 24-åring somnade in i sviterna av sin hjärntumör;
"Älska mig imorgon, inte igår
Visa mig vägen, inte mitt spår
Ge mig förtroende, säg att jag får
Och älska mig imorgon, inte igår
Tro på vad jag säger, inte vad jag gör
Laga mig en smula, när jag blott förstör
Älska mig i livet, inte när jag dör
Och tro på vad jag säger, inte vad jag gör
Låt mig få en evighet, inte en sekund
Kasta inga stenar, krama mig en stund
Mongonstund har inte alltid guld uti sin mund
Så låt mig få en evighet, och inte en sekund!"
Anna har sin evighet nu; var nu rädda om er som finns kvar. Ni finns i mina tankar.
Hittade till er genom Vimmelmammans blogg. Har sträckläst era inlägg och så idag läser jag ditt inlägg och tårarna rinner. Varför? Vad är meningen?
Kram!
Beklagar verkligen, jag hann bara in för för första gången igår, och önskade er styrka samtidigt när jag såg bilderna på henne såg jag som levt somnära anhörig till cancersjuka föräldrar hur dålig hon var, en kopia av min mamma på slutet, men man vill ändå hoppas att det inte är sant, gårdagen fick mig att skriva ett långt blogginlägg om tankar hur min familj skulle vara om jag blev sjuk, skulle dom vara lika fina som du och barnen var mot eran musikfröken? skulle dom orka med mig. Jag är rädd för sådana tankar när jag just nu är frisk, å vill inte tänka på sådant. Ni har en tung tid framför er, samtidigt så vet man innerstinne att det är över och frid för den sjuke nu. Jag tänker på er.
Ni kommer att fixa det här, men det är en lång väg ännu att gå, men glöm inte att prata om Anna, skratta åt hennes dåliga sidor, le åt hennes fina sidor, minns ALLT och dela med er om minnena, det är en bra hjälp i sorgen.
Kram från en som vet hur det är att förlora någon som stått en nära.
Vi har aldrig träffats men jag har ändå påverkats starkt av Anna och hennes jättefina familj. Att hon nu har kommit till himlen är så sorgligt och jag har tänkt mycket på era små söta barn. Jag förlorade själv min mamma i cancer för ett halvår sedan och det är fruktansvärt. Men jag är 26 år och vuxen... Jag vet hur hemsk en cancersjukdom är och ni har kämpat tappert! Det uppskattade Anna mycket. Ni kommer alla att känna av att hon fortfarande är med, jag känner min mammas närvaro fortfarande. En mamma finns alltid där. Stora kramar!
Varmaste kramen från mig!
Vila i frid...
Var rädda om varandra!!!
Inget annat än orättvist. Vila i frid Anna!
kramar om
Jag blir oerhört ledsen när jag läser vad som hänt din fru. Trots att vi aldrig mötts så måste jag säga att det är bra gjort av dig att orka skriva på bloggen. Stora kramar till dig och dina barn.
Vårt liv är en vindfläkt
en saga en dröm,
en droppe som faller
i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens
färg en minut,
men brister och faller
och drömmen är slut.
Du skriver så vackert om din älskade och hennes sista timmar på jorden. Fann länken hos vimmelmamman och tänkte på er igår, och nu kommer jag fortsätta tänka på er och barnen. Ta hand om er.
Tack Andreas för ett otroligt vackert och gripande inlägg! Vi är många som känner tårar rinna nerför våra kinder men det är inget i jämförelse med den sorg som så skoningslöst har drabbat dig och din familj! Annas kamp är nu över. Din, Elin och Agnes kamp har nu börjat... Ta hand om varandra nu! Du är en fantastisk pappa. Sorgen och saknaden kommer att kännas övermäktig ibland men låt det få ta den tid det tar. De jobbigaste stunderna tar man sig, på något outgrundligt sätt, igenom.
Anna kommer alltid att finnas med er och vaka över er! Hon lever vidare genom era härliga döttrar och i alla minnen.
Skickar en stor och värmande kram till dig och din familj! Ni finns i mina tankar.
Brusten tjocktarm, på grund av inflammerad tarmficka, dog min älskade mamma av för några år sedan. Jag var inte så gammal, och hon var min bästa vän. Kort efter hennes död upplevde jag något som är svårt att förklara, men som fick mig att hoppas på ett liv efter detta.
Jag tror att din fru har det bra där hon är, och vem vet. Hon är kanske närmare än du tror...
Många kramar!
Åh, Andreas... Mina tårar rinner när jag tar del av det oerhört tunga beskedet att ni mist er älskade Anna. Barnen har mist en mor och du en livskamrat. Jag kastas tillbaka några år i tiden när jag satt och höll min älskade make, min 3,5 åriga sons pappa i handen och han stilla somnade in, full av cancer, en sjukdom som vi skulle övervinna men som tillslut segrade och tog vår älskade Jörgen ifån oss. DEt blev så tomt, så ensamt. Jag hade min son, han blev min livlina och jag hans kanske även om han var den starka av oss. Sorgen visste inga gränser, mitt liv var slut och jag var oerhört besviken på att det hade blivit så här. Tiden gick och jag levde för dagen, försökte göra tillvaron så vanlig som möjligt för min sons skull men inom mig kände jag mig helt tom. Nu har det gått några år och den mest förlamade sorgen har släppt taget om mig och jag bär minnet av Jörgen som en diamant i hjärtat och när jag tittar på min son idag så ser jag hans pappa i honom och blir alldeles varm inombords,på ett sätt har jag en bit kvar av Jörgen och som sagt han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Många kramar från Carola, vill du så maila mig, jag finns här och har tyvärr egen erfarenhet av det du nu genomlider. Var rädda om er!
Så tragiskt...
Jag hittade denna blogg och läste allt igår em.
Anade inte att döden var så nära då.
Tänker på dig och era fina flickor, och alla andra anhöriga och goda vänner som mist en underbar person.
Varmaste kramar!!!
Nu är musiken ännu vackrare i himlen, i himlen fröjdar sig änglarna över att ännu ett vackert sinne kommer och berikar dem med den vackraste musik!
Lika mycket som änglarna fröjdas, lika stor är sorgen här bland oss som är kvar!
Jag tänker goda tankar till dig Andreas och hoppas att Du får känna det lugn som nu kommer och som du behöver så väl.
Om du behöver prata finns jag i Annas mailista, jag vet inte om jag kan hjälpa, men om du känner att det minsta ord jag kan säga skulle behövas, ring mig!
Jag har sporadiskt haft kontakt med Anna och hon var min ledfyr, jag hoppades kunna se henne bli helt frisk, en sådan människa, med sådan kraft förtjänade att bli frisk!
Jag har gråtit så mycket att jag har legat i soffan hela natten och hållt min fru vaken. Jag hoppas att jag har gråtit för dig så att du får det lugnare!
George
Skänker er en tanke... livet är inte rättvist... hoppas du och barnen och era nära finner den styrka ni behöver! Vila i frid Anna!
Jag är så ledsen... tänker på er, fast jag inte känner er. Jag vet att Anna alltid är med er!
loggade in med en innerlig önskan att Anna inte skulle vara sämre.....nöts av Andreas ord: hon har somnat in...läser din blogg o tårarna rinner nerdför kinderna....
Ord känns så fattiga i en sådan här stund, men Andreas, Elin , Agnes o alla andra släktingar o vänner:
änglarna ville ha henne hos sig för att få njuta av hennes vackra sångröst..... hon slipper ha ont där och kan sjunga o skratta o le utan smärta o se ner på er o kommer att vara er vakande ängel sittandes på en axel genom era liv.
Känner med er! Ursh & fy vad livet har prövningar på oss..
Ta hand om dig & barnen, kom ihåg att du är stark!! Ni klarar detta tillsammans..
Kramar i massor
Beklagar sorgen, tänker på er i familjen... kram
Jag känner er inte men har följt er kamp. Anna verkar vara en otrolig människa och så även du, Elin och Agnes. Mina tankar finns hos er idag, imorgon och framöver. Kram
Beklagar det svåra när går igenom nu. När min pappa dog av cancer präglades den första tiden av otrolig sorg, bitterhet och ilska mot den cancer som stal hans kropp och liv. Men med tiden läkte sorgen lite och jag började se ljuset och tankar som att Nu behöver han aldrig ha en dålig dag, aldrig känna rädsla, smärta osv. Han känner bara frid och är på ett bättre ställe utan problem eller bekymmer. Men framförallt insåg jag att cancer visserligen stal hans kropp men definitivt inte hans själ för den lever vidare genom alla minnen, genom oss barn och i sin tur till våra barn. Utan honom hade jag inte funnits och därför lever han för alltid. Nu finns det en till vacker ängel i änglakören, hon har det bra nu och nu ska bara ni se till att sörja ordentligt för att sedan en dag se det ljus jag såg och bara ha goda minnen kvar att le och skratta åt. Önskar er all lycka, ni har varandra och ni kommer att komma igenom det här tillsammans. Kram på er!!
Mina tankar är med Er i denna svåra stund..
Har följt lite bloggen men även via Karin på Facebook..
Lider oerhört med Er, men nu slipper ni lida genom att se Anna försvinna framför ögonen på Er o hon slipper lida mer.Vet att det inte är någon tröst nu..
Hör du eller era döttrar musik eller sån i drömmen eller när ni minst anar det, då är det Er Anna som är o besöker er, o kollar till Er..
Många styrkekramar till Er alla.. Ingela
Mina varmaste tankar till dig Andreas och dina döttrar som är så lika Anna.
Kramar från
Agneta, gammal barndomsvän och granne till Anna
Allt blir bra. allt blir bra....
Sänder kärlek till er.....
Av en slump hittade jag bloggen och det slog mej - så oerhört tragiskt och sorgligt detta är!
Jag erinrar mej att jag hade Anna som handledare i hennes utbildning och jag minns verkligen hennes underbara musikalitet, hennes vackra sångröst, inte minst hennes personlighet och pedagogiska begåvning!
Mina tankar går till er idag!
Beklagar sorgen :´-(
Massor med kramar till er. Finner inga tröstande ord....
Finn styrka genom att tänka på allt roligt, ljuvligt du och Anna upplevt tillsammans. Det är en gåva. En stor kärlek lämnar en stor sorg. Luta er mot vänners omsorg. Ting tar tid.Jag tänker på er.
Mitt varmaste deltagande, alla mina tankar går till er. Att livet kan vara så grymt och orättvist, jag kommer aldrig att vänja mig...
Vila i frid Anna, och all kärlek och styrka till er som måste leva vidare utan er älskade Anna.
Kram Veronica
Det är inte lätt för oss som blir lämnade kvar.Min man dog för 5 månader sedan i exakt samma sviter/sjukdom som din fru (bara 38år gammal)livet är inte rättvist men det går vidare fast det är ett kämpande varje dag.sköt om dig och dina barn
sänder all min kärlek, värme och energi till er i denna svåra stund, det är tammefan inte rättvist! varma hälsningar Emma
Jag känner er inte, men vi i vår familj gråter med er i denna stund! Jag är säker på att Anna har fått betyda MASSOR för så många och gör fortfarande. Vi kommer att be för er och önskar er all styrka och kärlek!
Fam Bäckrud
Mina tankar går till er i er svåra stund,Sänder många kramar till er.
Jag lider mer er, det finns inga ord, jag vet hur det är att mista en förälder i cancer, min pappa dog när jag var 17, så vet avd ni går igenom.Sänder styrka och ork till er.
... Regnet faller precis som mina tårar gör när jag läser detta.
<3 Må ni ha kraft att klara av sorgen
Jag sitter här med torkade tårar och kan omöjligt förstå eran smärta men jag hoppas innerligt att ni får en ljusare framtid!
Kärlek och värme till er!
Mina varmaste tankar går till dig Andreas och era döttrar.
Vi ses i Nangijala, Anna!
Kramar
Kan knappt läsa klart, tårarna bara rinner. Har aldrig varit inne och läst här förut men hittade hit via vimmelmamman.
Beklagar verkligen att er älskade Anna gått bort.
Men på andra sidan har alla det bra och hon kommer titta till er var så säker.
Sköt om er! Många kramar Terese (Änglamamma)
Hittade denna blog igår (från vimmelmamman) och blev alldeles bestört över hur hårt livet är. Hade dock hoppas att Anna skulle klara sig. Blev riktigt ledsen när jag läste idag att hon somnat in. Massor med styrkekramar till dig och dina döttrar.
Beklagar sorgen. Sänder kärlek till er och en stor kram.
Kom in på bloggen för första gången igår efter att ha läst vimmelmammans inlägg om er Anna. Nu sitter jag och fäller en tår och hittar inga ord.. vad säger man? Livet känns så orättvist ibland..
Känner er inte, men känner med er... Alla som har sett en älskad anhörig tyna bort vet hur känslan av sorg, saknad, smärta men också lättnad över att lidandet är över känns.. Sakta sakta kommer en ny vardag att formas. Låt det ta sin tid. Varma tankar från en medmänniska/K
Hej Andreas, Elin och Agnes.
Jag har inte följt den här bloggen tidigare utan hamnade här igår. Jag slås dock direkt av hur oerhört älskad Anna är och vilken stark kvinna hon var. Det är förjävligt att en sådan sjukdom skall få finnas och ge sig på någon som Anna. Men hon kommer alltid att vara med er och ni kommer att ses igen! Jag beklagar verkligen sorgen och tackar för ett väldigt sorgligt men tankeväckande inlägg Andreas! Jag kommer definitivt tänka mer på att inte ta saker för givet och inte bråka över småsaker.
Ta hand om er!
Kramar från göteborg
Beklagar er stora sorg och sänder många styrkekramar till er!
Beklagar sorgen, sänder många kramar.
Ord är för futtiga.... det finns helt enkelt inga... Tänker på er och ber en bön!
Kramar från Helén i Viksjöfors
Må hon vila i frid! Det är en fantastiskt människa som lämnat er men det vackra med livet är att minnen alltid lever vidare.
Jag skickar massor med styrkekramar!
Jag beklagar så enormt eran sorg! jag har ej följt denna blogg men hittade den igår... så gripande o sorgligt!
jag hoppas innerligt att ni ska få den styrka ni behöver att ta hand om varandra! ta den hjälp ni kan få! krama varandra
och ta hand om er!
Tack för att vi fick lära känna dig genom min barndomsvän Andreas och vi kommer alltid att minnas dig för den positiva o starka person du var hela vägen och du kommer alltid att leva vidare genom dom extremt fina barnen Agnes o Elin.
Andreas o barnen vi ägnar alla tankar på Er, många kramar.
Jag beklagar verkligen sorgen. Tårarna rinner ner på kinderna nu nr jag läser detta. Jag tänker på er. Anna kommer alltid att vara med er. Massor med kärlek!
tårarna sprutar men jag är så jävla förbannad - hur kan det få vara så jäkla orättvist!!! vad är det för mening att ta en ung lycklig kvinna som är mamma till två små barn? trösta er med att hon för alltid kommer att leva kvar genom era underbara små flickor!
Jag tror att Anna hade en viktigare uppgift på andra sidan. Ni kommer att se varandra igen. Livet är bara en paus i er tid tillsammans.
Så oerhört sorgligt att er Annas röst tystnat här.Jag är bara en okänd cybermänniska men vill ändå skicka varma styrkekramar till en fantastisk familj.
Hittade ditt blogg genom Lotta haromdagen efter detta hade jag kommit och halsa pa ibland. Nu ser jag att Anna inte finns lange med er. Jag beklagar sorgen och livet ar orattvist! och cancer ar ju varsta jag vet. Jag forlorade min farmor for en manad sen och det ar ju inte latt att bo sa langt fran min familj. Jag i amerika och min familj bor fortfarande i sverige. Beklagar sorgen och hon finns alltid med er vad an hander.. ta val hand om er
halsningar fran Washington DC!
Åh vad ledsen jag blir för er skull. Livet är verkligen inte rättvist. Mina tankar finns hos er!
Kram
Vila i frid!!
Tänker på er...
Beklagar verkligen!
Hittade den här bloggen i går och blev så oerhört tagen. Det är så tragiskt när en så ung människa ska drabbas så hårt när hela livet egentligen ligger framför fötterna.
Ta hand om er!
Mina varmaste tankar går till er.
Innerliga kramar,
Tina Ahlin
Massa kramar till dig och barnen, jag hoppas verkligen att ni tar igenom detta på bästa vis.
Det är en tuff period med många tårar och varför.
Min mejladress står med om du vill höra av dig, vet inte varför du skulle egentligen men tankarna finns ändå där hos dig och barnen.
Som jag skrev igår förlorade jag min man för dryga 2 månader sedan och våra döttrar på 2år och 5år miste sin pappa. Kan, tyvärr, sätta mig in i vad du går igenom även att varje sorg är annorlunda.
Vill du dock ha någon att "prata" med så finns jag bara ett knapptryck bort...
Lider verkligen med dig och vet hur orättvist livet kan kännas.
Kram
Kristina
Kära Andreas&barnen - jag har läst och läst - och blir så tagen och lessen - varför????
Anna, Anna - Du gav ju aldrig upp. Kära Anna.
Måste inse vad som skett - har läst bloggen sedan mars-09 och följt Er och hoppats och hoppats.
Igårkväll kände mig så lessen och tom - det får inte va sant det som Andreas skrev..... men, det var det.
Skickar igen en cyberVän-stor-kram till Andreas och döttrarna - så skör och fin liten familj.
Andreas - kära Andreas - så kärleksfull o fin.
Ni rör mitt hjärta.
Jag är 55+ (gift)
Kram kram <3 - ylva
Hann bara läsa här en enda dag då Anna var i livet. Nu är hon död. Tänker på er.
Hej!!
Hittade den här bloggen igår..Trodde det var påväg
att vända? Sen går ja in idag o ser vad som hänt..Mina tankar är hos er o hos dom supersöta barnen. Massor med bamsekramar
Beklagar sorgen
hon varkar ha varit en bra människa, jag beklagar förlusten..
Hittade denna sida genom vimmelmamman igår och jag önskade verkligen att det skulle gå bra. När jag nu skulle gå in så fick jag bara en känsla av att det inte hade gjort det. Beklagar sorgen. Önskar det fanns något mer man kunde säga men det finns det tyvärr inte. Ta hand om dig och barnen.
Styrkekramar från Västerås
Jag vet att ord inte kan hjälpa er i eran sorg , men jag beklagar verkligen det hemska som hänt och skänker en tanke till er. Anna är nu en ängel som vakar över er och en dag träffas ni igen. Tills dess, ta hand om er !
Kramar från Johanna
Är så ledsen för er skull, livet är så fruktansvärt orättvist, hoppas hon spelar vacker för min dotter som åkte till änglastaden för 7 månader sen, varje dag är en kamp. Var rädda om er..kram
Liten och späd men så stark. Elin och Agnes ni kan vara stolta över er mamma och känn er inte övergivna av henne, hon vakar över er, jag lovar. Och vad jag förstår så har ni en pappa som det finns en på miljonen av så krama och pussa på honom så mycket ni bara orkar. Och Andreas, om Anna var stark så verkar du är minst lika stark så jag tror det kommer att gå bra för din familj även om det känns hopplöst nu. Ta hand om er och vila i frid Anna. Ni finns i mina tankar.
Beklagar er stora Förlust. Sorg botar sorg. Styrkekramar. Clarah.
Jag saknar ord... Beklagar verkligen sorgen. Miljoner sträkande kramar till er. Ni finns i mina tankar!
Beklagar er sorg! Hittade denna blogg via Lotta Greys. Hoppas hon har det bra där hon är och att ni får stöd av era närmaste. Så otroligt sorligt! :-(
läser och gråter.
min son har ett väggord ovanför sin säng som stammar ur Nocturne av Evert Taube o jag kommer automatiskt att tänka på de orden nu:
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.
ta hand om er alla tre nu! Världens största kram till er från mig
Jag sänder mina varmaste tankar till dig Anders och till era flickorna.Jag vill inte tro på ett "farväl" utan på "vi ses igen"...Tänder ett ljus för er fyra.Kramar till er från Ia
En varm tanke till er...
Hittade hit precis via vimmelmammans blogg. Jag har följt så många cancerbloggar det sista året och kan fortfarande inte riktigt fatta att så många barn och unga människor faktiskt dör i denna hemska sjukdom. Anna verkade vara en underbar person, så orättvist. Sänder en massa värmande och stärkande kramar och hoppas de ska hjälpa er lite i den stora sorg och saknad ni nu känner. Kram!!
Jag får beklaga er stora sorg...
Tack för kloka ord!
Mvh Mia
Beklagar sorgen och tänker på er!
Kramar
Beklagar sorgen! Tårarna rinner nedför mina kinder..
Ta hand om er! Också jag skickar kramar från Göteborg
Tack för att Du tar dig tid att skriva Andreas. Att du tar dig tid att ge oss okända människor lite av dina tankar och känslor och ger oss lite av din insikt som kan berika våra liv genom att vi väljer att omvärdera saker och ting. Jag är så oerhört ledsen för er skull och jag hoppas innerligt att ni får ett långt och rikt liv tillsammans du och dina fina flickor, med Anna ständigt närvarande i tankar, ord, minnen och drömmar. Stor kram från mig
Jag vet inte vad jag ska säga tårarna rinner känner inte er men det spelar ingen roll, lämnade kommentar igår och kan bara precis som jag skrev i går att som medmänniska bara säga att jag tänker på er och att livet är så orättvis och att Anna åh jag vet inte vad jag ska skriva, orden känns så små. Krama de otroligt fina döttrarna. Kram J.
Hittat hit via "vimmelmamans blogg"
Läst några dagar och nu sitter jag och gråter och förbannar att livet ska vara så orättvist.
Som mamma värker det i hela kroppen när jag tänker på era små söta tjejer. Lycka till med livet ni har framför er!!!!
Kram
Tack för att ni delar med er av livet.Ta en dag i taget. Ni har tunga dagar framför er.
Fina minnen gör allt uthärdligt.
Ta hand om varandra.
Satt och läste lite gamla inlägg från Anna, hittade ett i april som är så vackert skrivet.
"Min familj är min största drivkraft. Jag älskar mina tjejer och Andreas så oerhört mycket och kan inte tänka mig att lämna dem i förtid. För deras skull, men naturligtvis också för min skull, ska jag bli helt frisk en dag."
Det gör så ont i hjärtat när jag läser det här och nu vet hur utgången blev. Jag önskar så att jag hade en trollerilåda, där jag kunde plocka fram min stav säga simsalabim och så skulle Anna vara tillbaka hos er, vacker och full av liv och kärlek. Men inget av detta kan jag göra. Jag förbannar cancer och att unga människor skall behöva drabbas och dö. Det är inte rättvist nånstans och det gör mig SÅ arg. Jag har tänkt på er hela dagen idag och skickar er tusentals styrkekramar.
Sköt om er!
Kram Jess
kära anna:
vi träffades för första gången när du väntade lilla Elin jag blev jätte glad över att du och Andreas hade träffats jag har sett/följt er under alla dessa år och har även sett lilla Agnes komma till välden, också ert fina bröllop glömmer jag aldrig..Minns när vi sågs sist vi satt hemma hos mormor och pratade om cancern du sa att det var på bättringsvägen jag blev glad för er skull allt skulle ordna sig! Nu sitter jag här och är så otroligt ledsen kan inte riktigt sätta ord för det Jag ville bara berätta att jag är så otroligt glad över att ha lärt känna dig och kommer aldrig att glömma den Anna som aldrig slutar att kämpa oavsett om det var i medgång eller motgång!Andreas, Agnes och Elin: Vi finns här för er behöver ni hjälp med något eller bara stöd så finns vi här för er! Många
Hjärtliga kramar från Addes systerdotter Eeva med familj
Sänder er tusen kramar, livet är så orättvist ibland.. Ta hand om varandra! Kramar
Vila i frid <3
Jag blir så ledsen för att det inte gick vägen...gråt i halsen och värk i bröstet. Jag känner ju inte er men känner för er och kramar min familj extra mycket idag.
Jag tror att du och barnen kommer att få det jättebra tillsammans och du verkar vara en urgo och superduperpappa som barnen skall vara glada över att ha. Det finns ju många underbara minnen som du och barnen får leva på och prata om.
Puss till din söta fru som säkert har det bra där hon är och vakar över er varje minut...KRAM
Johanna i Gbg
Hej Andreas,
Är en 43-årig man som upplevt samma sista ögonblick du gjorde med din fru med båda mina föräldrar. Blev oerhört berörd när jag läste ditt inlägg eftersom det exakt beskriver det jag upplevde.
Jobbigt, overkligt, avgrunds djup sorg, är det man tänker på men jag kan lova dig att du och din svägerska kommer som jag idag om ett antal år med distans känna en enorm tacksamhet över att ni fick vara med och hålla Annas hand. Är helt övertygad om att det betydde allt för henne just då!
Brukar alltid säga till att som frågar om "jag kommit över det" att, - det är helt omöjligt men att jag har lärt mig att leva med det -.
Ta hand om era flickor och tala om deras mamma som om hon vore med er.
Önskar dig allt välgång och skänker kvällens tankar till dig, din fru, era barn, och övrig familj.
H
Beklagar sorgen och tänker på er!
MVH Ninja
Vila i frid.
SORG
Det är en tung dag för många idag.
Tack för allt ni ger och gett till människor genom denna blogg.
Så kloka ord och tankar.
Anna, du är den vackraste av änglar. Fortsätt spela för oss från din alldeles speciella plats. Du finns i många hjärtan och minnen.
Krama barnen alldeles extra mycket.
Helena
Min pappa dog för 20 år sedan, även han i metastaserad tjocktarmscancer.
Han fick 43 år i livet - jag var 7 år när han gick bort.
Tänker på honom varje dag och älskar honom högst i världen, konstigt nog, när han inte ens finns här.
Det är märkligt, men kärleken till en avliden person blir så glasklar, ren och äkta, inget kan förstöra den och den falnar liksom aldrig, den blir bara vackrare med tiden och gör bara mindre och mindre ont. Man minns det goda och glömmer resten.
Livet är så orättvist, vet inte vad man lär sig av sådant här förutom att man inte ska ta något eller någon för givet... Att älska och ta vara på sina nära och kära, gränslöst, dag ut och dag in...
Å andra sidan, kan man lära sig något viktigare eller vackrare än det?
De vackaste dör först.
Min pappa och er Anna... lite vackrare än alla andra.
Önskar er all kärlek och sinnesfrid, utan att låta frireligös :).
Stora kramar
Christine
beklagar er förlust...
hoppas ni tror på att vi alla finns kvar när vi gått bort, jag är säker på det iaf.
kramar om
Jag hittade hit igår från Vimmelmammans blogg..
Beklagar er sorg, förlorade själv mina föräldrar i denna hemska sjukdom..mycket sorgligt..mörkt och ensamt..men ljuset kommer åter och de finns i våra
hjärtan, minnen, stunder att ta fram när det behövs..
Kärlek och styrka till dig och dina vackra döttrar..
Sanna
Hon är med er. Du har säkert märkt det redan.
Hon kommer att ge dig styrka. Och barnen.
Och en dag är ni alla tillsammans igen.
Jag hittade hit igår från Vimmelmammans blogg..
Beklagar er sorg, förlorade själv mina föräldrar i denna hemska sjukdom..mycket sorgligt..mörkt och ensamt..men ljuset kommer åter och de finns i våra
hjärtan, minnen, stunder att ta fram när det behövs..
Kärlek och styrka till dig och dina vackra döttrar..
Sanna
Första gången jag är inne här och har sträckläst hela bloggen. Vilken underbar kvinna! Livet är verkligen inte rättvist. Tårarna rinner nerför kinderna när jag läser om Annas och Erat öde.
Kan inte i ord beskriva hur ledsen jag är för Eran skull. Kämpa på och försök att se de ljusa med tillvaron för din, Annas och Era döttrars skull.
Vila i Frid Vackra Anna.
Kramar från Ella
Jag, precis som många andra, har hittat hit från vimmelmamman.
Jag läste igenom alla inlägg igår, och idag har jag gått med en stor klump i magen.
Har spenderat dom senaste minuterna åt att gråta för er skull, livet är så orättvist. Men samtidigt har ni haft en lycklig tid tillsammans, och det är ju den som räknas!
Ta hand om dina fina flickor, och samla på all styrka som människorna runt omkring dig ger dig!
Styrkekramar i massor// Sara
Tårarna rinner ner för mina kinder! nej nej nej sånt här får inte hända..Vila i frid musikfröken!
Kondolerer.
Hej. Jag hittade den här bloggen via vimmelmammans blogg. Det är första gången jag går in här och jag har läst en del inlägg nu. Jag vill bara säga att jag beklagar verkligen. Det som har hänt din fru är så tragiskt. Jag blir verkligen ledsen över de komplikationer som hon fick av sin sjukdom. Det är verkligen fruktansvärt.
Min far fick i december diagnosen lungcancer och i mars fick vi veta att han har en stor metastasspridning i hjärnan. Vilket har medfört att min pappa har fått ett förståndshandikapp och har inte lång tid kvar.
Vad jag vill säga med detta är att jag som anhörig kan förstå din sorg även om våra sorger är väldigt olika och din fru var så otroligt ung. Och det dina barn får gå igenom är en börda som inget barn ska behöva uppleva. Men tyvärr så är inte livet alltid rättvist.
Sköt om er och hoppas att ni får allt stöd som ni behöver.Och glöm inte bort dig själv i det här. Du behöver också sörja och få gråta. Ibland glömmer vi bort oss själva och agerar starka inför våra barn för att underlätta deras sorg.
Jag önskar er allt gott och att din älskade Anna får vila i frid.
Mvh/Mariah
Det är orättvist. Vila i frid Anna!
Jag beklagar sorgen efter din älskade fru. Jag är själv mamma till små tjejer och jag kan inte ens föreställa mig den smärta som du och barnen får gå igenom! Tycker du skrev så klokt om att man inte skall bråka om småsaker. Jag citerade det på min blogg för jag tycker det var så tänkvärt! Tänker på er!! Skickar dom varmaste kramar!!
Anna, en skönhet... en så otroligt vacker tjej med så stora kvaliteter som du, hennes man, beskriver henne i bloggen.
Jag ber till Gud att han ska ge dig styrka . Denna vackra familj! Du har så otroligt fina döttrar med Anna i sig. De kommer att ge dig kraft att gå vidare!!
MIn älskade mor gick bort för några år sedan i samma cancer som Anna men hon levde bara en månad från upptäckten av cancern så jag han aldrig fatta att det tog slut. Jag blir mig aldrig likt men uppskattar annat i livet nu. Allt elakt prat förkastas. Kärleken är störst...till familjen.
Jag önskar att ni anhöriga får det stöd ni behöver nu.
Eva
Så många människor Anna berört med denna blogg och sin livsglädje!
Livet är verkligen inte rättvist..
Ni finns i mina tankar!
/Carolina
Å jag vet knappt vad jag ska säga. Jag hittade hit idag. Alltså har jag inte följt Annas blogg och liv, men jag nlev så oerhört tagen av det jag nu har läst att jag vill lämna några ord ändå. Jag kan självklart inte förstå hur stor er sorg är. Allas sorg är individuell. Allas sorg är deras egen. Jag har också mist de som står mig nära, men inte som barn. Och heller min livskamrat. Den jag vill dela mitt liv med. Men visst har jag upplevt förlust och sorg.
Jag vill mest säga att jag önskar dig Andreas och dina och Annas döttrar det bästa! Sorgen och saknaden är något som kommer fälja er länge. Hela livet, men i olika skepnad. Det jag ändå tycker känns fantastiskt är den kärlek jag kan känna flödar ur texterna på Annas blogg. Mellan dig och henne. Mellan er och era barn. Mellan er och andra nära familjemedlemmar.
Sist några ord ur en dikt av Maria Wine. Några rader som jag tycker stämmer otroligt väl åtmistone på min sorg:
"O det tar tid
innan gråten blir till sten
och ännu längre tid
innan stenen famnas av mossans vila"
/Anna
Många lider i dagens samhälle av denna hemska sjukdom & jag har själv förlorat 2 personer jag älskar på grund av den. Min kusin på 16 år frös ihjäl för 3 år sedan också och då börjar man verkligen undra varför det händer dessa bra personer, det är inte rättvist...
Anna var en kämpe & varje dag gick man in här för att läsa hur allt gick, man hoppades så mycket att det skulle bli bättre . Må hon vila i frid nu, hon var ett lån från ovan, hon kommer alltid finnas med er. Tänker på er !
Anna Vila i Frid. Må du aldrig glömmas bort, för så länge någon minns oss , någon saknar oss, så finns du kvar. Finns kvar i luften , finns kvar som en vacker doft som får er att vända er om och titta efter dig.
Ta hand om varandra..vi är många okända som tänker på er och känner sorg att ännu en Mamma har ryckts bort för tidigt.
R.I.P
Jag hittade också in här från Vimmelmammans blogg.
Det finns inga ord. Jag är så hemskt ledsen för er skull.
Tänker på er som är kvar i livet, all er sorg och allt ni har och ska gå igenom!
Styrkekramar till dig och dina fina flickor!
Jag hann bara läsa Annas blogg i några dagar (och jag har läst de äldre inläggen också). Trots att ni varit bekanta för mig så kort tid, för ni känns bekanta fast vi aldrig har träffats, fick jag en stor klump i magen och grät en skvätt när jag läste att Anna har dött.
Sköt om er, minns Anna och var tacksamma för den tid ni ändå fick tillsammans!
kram
Mina tankar går till er! RIP! Stora kramar!
Beklagar sorgen, må hon vila ifred.
Tårarna bara rinner då jag tänker på smärtan ni får gå igenom som familj, dina vackra döttrar.......det blir en jobbig tid för dig som Pappa men glöm aldrig bort att anna finns i dina döttrar...en mamma vakar alltid över sina barn.
Skickar tusen tankar till hela Annas familj. Hon kommer alltid finnas nära Er! Ni har fått en skyddsängel.
"Så länge jag minns lever du"
Det är alltid tragiskt när en ung människa rycks bort från sina nära och kära. Ni verkar vara en väldigt bra och fin familj och hur sorgligt det än är, så brukar en sådan här händelse resultera i att familjen kommer varandra ännu närmare.
Min storasyster gick bort i cancer i februari. Hon har alltid varit den där som fixar och donar. Det var hon som regerade hemma och jag var lite orolig för att allt nu bara skulle förfalla. Hennes man och 15-åriga dotter reder sej faktiskt väldigt bra. dottern har blivit i det närmaste besatt av att sköta sin mammas trädgård och min svåger "vågade" inte annat än att renovera trädgårdsmöblerna. Min svåger och systerdotter har kommit varandra ännu mer nära (tonårsdöttrar och deras fäder är inte alltid helt kompatibla)och delar på det praktiska på ett numera hyfsat strukturerat sätt.
Vi har fått många små tecken på min systers närvaro och det känns trösterikt. Sorgen kommer över en emellanåt och då känns det väldigt tungt men man måste ju leva här och nu. Livet måste gå vidare. Tyvärr är det ju så att döden är lika naturlig som livet. Den kommer lite för tidigt ibland, bara...
Stora kramar till er och jag önskar er allt gott
Kan knappt se orden för alla tårar jag fäller....!
Jag kan inte förstå varför sådant här händer. Varför en ung mamma tas bort från sina älskade barn, från sin man, sin familj och vänner. Jag tänker på er!!
Vill bara beklaga er stora sorg och förlust. Hittade hit via Vimmelmammans blogg för bara ett par dagar sedan och det jag läste berörde mig djupt. Att nu läsa att er vackra,starka mamma och hustru har gått bort är som ett slag i magen, en värk i hjärtat. Jag tänder ett ljus ikväll och tänker på er vars smärta och sorg måste vara obeskrivlig.
Vi är många för er okända som tänker på er!
Kram
Varför? Varma kramar!
Beklagar, förstår att Ni har obeskrivlig sorg just nu. Finns inga ord som kan lindra. Varma Stora Kramar till Andreas och flickorna. Vila i frid Anna.
Vi är så ledsna för er skull. Det är en fruktansvärd sjukdom och det är så orätvist att ni inte får ha er älskade Anna kvar.
Vi känner med er och vet hur obeskrivligt tungt och jobbigt ni har det. Vi förlorade själva vår första dotter Tiffany endast 13 månader gammal från att ha varit fullt frisk till att insjukna när hon var 9 månader i någon konstig sjukdom som läkarna inte visste vad det var för något. Vi bodde på sjukhus i 4 mån och tittade på när vår dotter allt mer blev en "försökskanin" då läkarna inte visste vad de skulle göra.
Vår enda tröst till er är att Anna nu har det bra, hon kommer fortsätta att vara med er resten av era liv men på ett annat sätt. Ni har tunga dagar framför er men för varje dag som går kommer det att känas lite ljusare. Sorgen blir nog lite lättare att bära när man kan vara så öppen med vad som har hänt och inte stänga in sig.
Ta hand om varandra.
Tveka inte att höra av dig om du behöver hjälp eller bara vill prata.
Massor med kramar från Sussie och Thomas ( Melissas mamma och pappa)
När ska denna skitsjukdom sluta att ta en massa värdefulla liv? Du har helt rätt i att vi måste ta hand om varandra och uppskatta allt. Tänker på dig, Anna och er familj.
Beklagar sorgen. Kram
Styrkekramar...ger de mina dubbelt gott av allt när jag tänker på att det likagärna kunde varit jag!!
Efter, att ha följt vimmelmammans blogg under en längre tid kom jag in på Annas blogg. Har läst den från första början, och kan konstaterar, att ännu en stark och vacker kvinna har lämnat jordelivet.
Trots, att vi inte känner varandra personligen känner jag en stor klump i magen. Tänker på Er.
Nu kommer det att bli mycket sång och musik "hos änglarna"
Sköt om varandra, minns Anna och var tacksamma över den tid Ni fick tillsammans. Anna kommer fortfarande, att vara med Er.
Kram
Finns inga ord till tröst!
Känner så med Er sorg, förlusten är oerhört orättvis och obarmhärtig........
E-L
Andra gången jag besöker musikfrökens blogg.
Att möta av de orden jag mötte av denna gång gjorde ont.
De är en hemsk sjukdom, livet är orättvist!
Ägnar en tanke till er fru,mamma, syster och dotter.
Många styrkekramar till er!!
Jag beklagar er gränslösa förlust... Det var tungt att läsa att Anna fått lämna er.
Varma kramar från Lisa
jag är så oerhört ledsen för det som hänt. Hoppas att hon har det bra i himlen och tittar på er med tacksamhet.
Herregud, vilken sorg! Finns inga ord att skriva mer än skicka så mycket styrka och tankar jag bara kan, trots att ni inte vet vem jag är.
Kära Anna,
Jag blev så oerhört ledsen när jag fick veta att du somnat in.
Jag har gråtit många tårar denna helg och mina tankar är med din man, barn och övriga familj i denna svåra stund.
Jag lärde känna dig på Hvitfeldtska Gymnasiet i Göteborg och jag minns alla våra roliga stunder på lektioner, raster, konserter och i ”bamba”. Vi spelade till och med in en skiva!!! Mindre roliga var de läskiga engelska lektionerna med ”Caligula”...
Vi försökte desperat att improvisera på lektionerna med Tommy Kotter och det gick väl hellre än bra för oss med mer ”klassisk” inriktning... jag kommer ihåg vår härliga student med champagne frukost på baksidan av skolan och alla framtidsdrömmar vi hade...
Så går åren och vissa saker blir som man tänkt sig och andra inte...
Vi opererades samtidigt förra året och för mig var det efter en tids orolig väntan samma gamla diagnos som vid mina andra operationer=endometrios. För dig var det en annan diagnos och så konstigt och orättvist kan livet vara.
Det är inte kul att leva med endometrios (jag skall operera bort min högra njure i juli) men det är inte en sjukdom som är livshotande och som man kanske skall överleva eller inte överleva...
Vi gifte oss också samma dag förra året och det gör mig så ont att du inte skall få fira din första bröllopsdag.
Jag får, om Gud vill, förhoppningsvis uppleva denna dag och jag skall tänka på dig Anna och tända ett ljus.
Jag har följt din blogg och som du har kämpat! Du är en förebild för oss alla och jag vill avsluta med att säga att du är en av de absolut vänligaste och trevligaste människor jag har träffat.
Tack för att du var så snäll mot mig när jag kom till er klass när ni redan hade gått ett och ett halvt år tillsammans. Det var både spännande och svårt för mig och tack vare dig så blev det en mycket ljusare upplevelse med en gång. Tack.
Vila i frid.
X Kristina
Livet är inte rättvist. Varför ska en så härlig människa ryckas bort från sin familj när hon är så ung???? Att läsa bloggen har hjälpt mig att tänka till en extra gång hur bra jag faktiskt har det. Jag hade själv cancer när jag var 15 år, en tid jag helst vill glömma... Anna, vila i frid och vi tänker på er som är kvar, ta hand om er!
Stor kram från Titti m. familj
Jag gråter med er. Vilken förlust ni lider av! Många tankar och kramar. En medmänniska
Hittade bloggen idag och har nu gått igenom hela bloggen..Beklagar verkligen! Är jätte ledsen för er skull. Man kan aldrig komma över sorgen men man kan lära sig leva med den. Ni får kämpa vidare! Sänder många tankar till er/
Åhhh, jag känner så djupt med er i denna stund! Jag har varit där, sett den överdjävliga sjukdomen cancer på mycket nära håll genom min pappa som ju dog i en elakartad hjärntumör, efter bara 5 månaders sjudom... Jag vet också att man som anhörig, när man sett all smärta, gått igenom allt tungt och det finns ingen räddning - faktiskt bara önskar att all smärta och all ångest bara ska försvinna hos den som är sjuk... och allt detta försvinner bara genom döden, tyvärr... Ens älskade är borta men han/hon slipper all smärta och ångest som dödsjukdomen cancer för med sig...
Jag tror att min Pappa finns hos oss och jag tror att er Anna finns hos er och samtidigt som jag beklagar er förlust så vill jag säga de ord jag säger till min son när han frågar vart Morfar är: han FINNS men han SYNS inte! Och så tror jag det är! Anna finns hos er för alltid och jag önskar dig, Andreas, era barn och resten av er familj all kraft och styrka som finns framöver... Sorg går tyvärr upp och ner och den värsta tiden kan visa sig vara efter några år, när allt lugnat sig... Många kramar/Carina
Hej!
Jag har som många andra, precis hittat hit via vimmelmammans blogg... Vilka otroligt kloka och vackra ord du avslutade med, mitt i all sorg över att Anna har dött... Jag själv är anhörig till cancersjuk (inte min sambo, men min mamma) och jag tar med mig dina tankar till min vardag.
Ta hand om varandra och tänk att Anna lever kvar via era minnen av henne..................
Hittade hit för några dagar sen och har sträckläst bloggen. Blev så ledsen när jag gick in idag för att läsa de sista inläggen och möts av att hon inte vann kampen mot denna helvetes-sjukdom!
Min släkt är väldigt drabbad av skiten; farmor, farfar (båda tjocktarmscancer), morfar (bukspottkörtelcancer) och min älskade kusin (urinblåsecancer) har alla förlorat kampen.
Min pappa fick tjocktarmscancer för 3 år sen men den upptäcktes i god tid och efter endast 1 operation är han frisk. Dock finns alltid tanken på att det kanske kommer tillbaka, och då i en agresivare form..
Pappas kusin har åxo gått bort i cancer.
En stor stor kram till dig och dina barn. Ta hand om er!
/Bettan
Sitter med gråten i halsen! Lider med Er! VÄRLDENS STÖRSTA KRAM & ta hand om Er! ♥
som en liten rädd flicka som levde med en cancersjuk mamma i 8 år, som jag, så kan jag säga att förlora sin mamma är de absolut värsta som kan hända. men man kan ta sig igenom de. nu i mitt liv, efter 3 långa år utan min mamma, så är jag fortfarande VÄLDIGT förstörd och kan fortfarande inte förstå vad som verkligen hände på slutet.
åh...hemskt! Jag kan bara beklaga! Ta hand om varandra! Kramar!
Beklagar sorgen. Sitter här tårögd nu och tänker på hur jävlig världen är. Ta hand om varandra! <3
Vill också beklaga innerligt. En så vacker ung kvinna, mamma, dotter, fru. Fruktansvärt tragiskt. Du skriver så fint Andreas. Hoppas du har nära och kära omkring dig och era söta flickor.
Styrka o kramar till er.
Mvh Malin
Du skriver så fint, Andreas. Så mkt värme, så mkt kärlek, men ändå så mkt hopp. Jag hoppas att din Anna vilar tryggt och smärtfritt på en bättre plats, fri från den hemska sjukdomen. Hoppas att du och dina flickor fortsätter stå starka efter allt ni gått igenom. Ni är en inspiration och en förebild för oss alla - jag tänker på er och sänder en varm tanke till er Anna som kämpade så tappert.
Jag tänker på er och trots att vi inte känner varandra så önskar jag av hela mitt hjärta att det fanns något jag kunde säga eller göra som skulle få er Anna tillbaka till er. Livet är orättvist. Tänker extra mycket på era två fina flickor. Vet att er mamma alltid kommer finnas med er i era hjärtan och era tankar. Så länge ni minns så finns hon.
Vila i frid...
Var rädda om varandra!!!
Mina tankar går till dig och dina döttrar, jag hittade sidan via vimmelmamman. Vill beklaga sorgen och återigen jag tänker på er.
Många kramar
Åh andreas, Jag känner inte dig eller din familj. Men jag känner er sorg. Jag sitter här och gråter nu, för er, fan det är inte rättvist. Hittade hit för ett tag sedan via Vimmelammans blogg. Vill bara säga att jag tänker på er, här och nu i denna stund. All kärlek / Victoria
Hej! Förstår er stora sorg, min mor dog i cancer för tre år sedan! Hon skulle fylla 62. Hennes stora sorg va att inte få se sina barnbarn växa upp. Anna fick inte ens se sina barn, finns ingen rättvisa! Att dessa fina människor rycks bort i denna fruktansvärda sjukdom är en sån ofattbar sorg..Livet som överlevande närstående får ett helt annat perspektiv! Man förändras, men till vilket pris?!? Tur man har ett hav av fina minnen att glädjas åt! ni finns i våra tankar! varma kramar
Jag lider med er, så orättvist livet är... Jag finner inga ord. Massor med kramar till er.
Så tragiskt, mina ögon tåras när jag läser. Andreas du verkar vara en fantastisk människa. Du skriver så fint. Skönt att läsa att ni trots detta hemska har fina människor omkring er som stöttar och hjälper er. Anna så ung och vacker, ofattbart. Beklagar djupt verkligen. Ta hand om dig och era fina flickor. Styrke kramar från mig.
Andreas, tänker på dig, dina fina flickor och Anna hela tiden, och skickar er mina allra varmaste kramar och tankar. Livet kan vara så fruktansvärt orättvist och obegripligt! Varför? Hoppas du finner styrka och hopp, du verkar liksom Anna vara en fantastisk medmänniska. Utav detta påminner jag mig själv att njuta varje dag av livet och ta vara på varje stund. Även om jag inte känner er, känns det som om Anna kommer ha en plats i mitt hjärta och att det hon fått gå igenom får mig att uppskatta allt jag har i livet. Många kramar, Marie.
Livet är hårt...är oerhört ledsen över att detta har hänt er. Känner inte någon av er, utan har hittat hit via vimmelmammans blogg. Jag har själv gått igenom samma sak, min man dog för ett år sen i cancer, och lämnade efter sig mig o våra två små döttrar. Det är verkligen inte lätt, känner med er och skickar över styrka. Hon har det bra där hon är nu, man får försöka se det så... Hon verkade vara en så härlig människa, Anna. Kramar till er alla 3!
Andreas, Agnes & Elin. Jag har idag fått länken till er blogg och fått bekräftat det vi anat att ni gått igenom den senaste tiden. Kan bara försöka förstå hur ni har det just nu... Våra tankar finns hos er och livet känns väldigt orättvist just nu. Elin&Agnes, ni har en otroligt fin mamma som lever vidare genom er och även om hon inte komer finnas där fysiskt så är jag övertygad om att hon kommer följa er under åren och glädjas över och vara stolt över alla era lyckliga stunder och framsteg i livet tillsammans med pappa.
Ta hand om varandra!
Kram från Ninna - mamma till Nathalie&Joachim som är dagiskompisar med Elin&Agnes
Tänker på er. Varma hälsningar Karin
Hej
Beklagar verkligen sorgen. Livet är inte rättvist.
Kramar till Anders och töserna.
kram jessica
vill beklaga sorgen,så fruktansvärt orättvist,många många styrkekramar till er alla.
Så liten är en människa men kan lämna sådana avtryck att man går och tänker på den människan. SÅ känner jag för Anna. Hon berörde mig med sin livsaptit och glädje. Känns orättvis att hon inte får vara med er och se sina barn växa upp. TACK för att vi fick veta... Hälsningar Ella.
Så fruktansvärt tråkigt...
Jag lider med er alla tre och skickar mina varmaste tankar till er. Ta väl hand om er!
Hälsningar
Karolina
Jag har tänkt pâ Er i helgen, jag hittar inte orden.
Jag tror att hon verkligen fick en fin tid med familjen och att den sista tiden var full av kärlek och med er^sâ nära sâ kan man släppa taget och gâ vidare.
Jag beklagar sorgen.
Tack för dina ord, det får en verkligen att tänka till- varför bråka om småsaker? Ta vara på varandra så länge det går. Tack. Vila i frid Anna.
Tårarna rinner, jag önskar ni hade sluppit smärtan att hon inte längre får finnas med er fysiskt. Många varma kramar och tankar från en för er okänd Åsa som läste och blev berörd
Varför är livet så orättvist ibland?? Blev så ledssen av att läsa att hon inte klarade sig. Jag hoppas att du och barnen får ett underbart fortsatt liv tillsammans och att ni är starka.
Ta hand om varandra. Varma kramar!
Silverbruden
Tack, min älskade,
för silvertråden
i vår väv av natt och ljus
Tack för himlen över Dig och för ett skimmer
omkring vardagsvården
-och för lågan i vår kärleks tempelhus!
Tack, för tron vi delar
och för hoppet
och för Kärleken i allt Du gör!
Tack, för barnen
och det hem Du skänkt mig
-och för tryggheten därinnanför!
Bo Setterlind
Jag är så ledsen för er skull. Svär inte ofta men vilken j***a skitsjukdom!!! Så orättvis som tar människor innan de levt färdigt.
Mina tankar går till er! Anna vila i frid!
Kram
Tessan
Beklagar massor!
Kramar Emelie
Jag hoppas du har orken att finnas där för dina barn nu. De måste vara en tyngd i vardagen, samtidigt som de är ljuset som lyser upp vägen till framtiden. I dem finns även Anna. Dina ord får mig att stanna upp och fundera över mitt liv och vad jag kan göra för att förbättra det. Var rädda om er! Kram
Det går inte att stoppa tårarna som faller längs kinderna när jag läser detta. Cancer är en sååå grym sjukdom. Min mamma är svårt sjuk i cancer och ingen vet hur lång tid hon har kvar att leva. Men jag har iaf fått haft min mamma under hela min barndom. Jag lider så med dig och dina söta tjejjer. Det är verkligen orättvist!! Sänder 3 stora varma styrkekramar till er!! // Tina
Hej Andreas,
Jag har sträckläst bloggen nu på fm (Ericsson AB får ursäkta...) och hade aldrig kunnat ana hur illa det verkligen har varit. Läser så att jag får rysningar i kroppen och en klump i halsen - sorgen blir fysisk, som ett knytnävsslag i magen. Hur ska den då inte kännas för dig och tjejerna?! Det är svårt att föreställa sig.
Vi känner ju inte varandra, men har ju barnen på samma förskola och i höst även i samma förskoleklass. Jag vill bara att du ska veta att jag lider med dig och tjejerna för det ni drabbats av. Du ska veta att jag tänker på er och hoppas Du mår så bra det bara är möjligt.
Med vänlig hälsning och styrkekramar från
Pernilla Svedin, Oskar och "lilla" Noras mamma
Jag beklagar sorgen, allt har gått så fort och jag kan knappt fatta allt som har hänt.
Hittade Anna på facebook i höstas efter att inte haft kontakt sedan gymnasiet... vi hade en kul då, vi var ett tjejgäng som hängde ihop på den tiden.
Jag är glad att Anna träffade dig Andreas och fick två underbara barn. Denna kärlek som ni har haft mellan er är så vacker och stark. Det som har hänt är ofattbart och Anna har funnits i mina tankar hela tiden sedan jag läste om att hon hade cancer.
Jag beklagar sorgen och tänker på er.
Kram Ulrika
Ord är överflödiga...
Många varma kramar cyberledes till er alla.
Tänker på Er i denna stora sorg som drabbat er familj. Förstod när vi pratade i torsdags på dagis att det inte var långt kvar, hoppas att ni någonstans kan finna ljuset.
Kramar Lotta Sjaunja, Mika och Kimis mamma
Kära Andreas, Elin och Agnes...beklagar Er sorg!
Tack Andreas för att du delade med dig....
Ta hand om er och var rädda om varandra.
....Gud plockar de vackraste blommorna först!
Vila i frid du fina Anna.
De varmaste kramar/ Marie!
Hej Andreas!
Beklagar o är så ledsen att det skulle sluta så här!
Upplevde Anna som en så stark människa med kämparglädje, livet är ibland så orättvist.
Läser allt det vackra som du har skrivit om Anna, o hoppas att du o barnen kan få känna glädje i livet snart igen.
Vet att det inte finns några ord som kan lindra er smärta, tänker på er!
Kramar
Kajsa
Sänder er familj en varm stor kram i er sorg.
Ta väl hand om varandra och de små barnen.
Hälsningar från en okänd medmänniska
RIP Anna... Du kommer leva vidare i dina barn!
Sänder Er de varmaste kramar som finns.
Usch vad livet är orättvis,tur att Du och barnen har varann...tänker på er och va rädda om er.En varm kram till er. <3
Har nu suttit och läst alla inlägg på er fina blogg. Anna verkade vara en oerhört stark och varm tjej!! Kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för er skull. Jag är själv 36 med 3 småbarn och kan inte föreställa mig den resa ni har fått gå igenom. Sänder massor med styrkekramar!
Ta hand om varandra,beklagar sorgen:-(
Många kramar till er... Har inte besökt den här bloggen tidigare utan kom hit via Vimmelmamman och har suttit och läst ett tag nu och börjat gråta... Kärlek...//AmY
Det finns ingen rättvisa i det som har skett, de finns inga ord för den sorg ni måste känna. Jag lider med er. Jag önskar er alla lycka i livet. Mvh från okänd Medmänniska
Ta vara på varandra i denna svåra tid! Kram
Har inte följt bloggen länge, synd att de itne blev en blogg med hopp och överlevnad.
Hoppas era barn minns sin mamma som frisk och inte sjuk.
kramar till er alla
Ta hand om er...detta berör...jag ska försöka leva livet så mycket jag bara kan.
Stora kramar till er!
Sitter här nu vid sen kväll, nästan natt....mina tårar bara rinner i en sakta, strid ström...Ska snart gå till sängs men hur ska JAG kunna sova när två små gulliga tjejer mist sin mamma och du din älskade livskamrat....Alla varma tanker till Er, finns inga ord för detta sorgliga. Livet ÄR inte rättvist. De varmaste kramar från en "röst i natten"...
Jag lovar att fortsätta älska min man och inte bråka på honom som jag gör ibland. Vi har varandra och det ska vi vara glada för. De svårigheter vi går igenom är egentligen en piss i mississippi. Vi är trots allt friska. Jag har varit in här på bloggen en gång tidigare och det var för att Vimmelmamman länkat. Jag följer inte hennes blogg för att hon har cancer utan för att det är kul att läsa om vad hon gör på jobbet. Jag är ingen fluktare av sjuka. Jag vet inte om jag orkar läsa hennes blogg mer, gå in på de länkar hon lägger ut och läsa om tragedier som er. Vet inte om jag orkar bli så berörd som jag trots allt blir. Det är så orättvist när unga människor dör, lämnar barn och älskade efter sig. Men du, Anders, och barnen kommer kunna gå vidare. Hjärtesorg överlever man även om det gör ont. All min värme till er. Precis all. Beklagar sorgen.
Jag tänder ett ljus ikväll och skänker er mina tankar.
Och tar till mig dina ord om att uppskatta och inte glömma det viktiga i livet.
Verkligen tråkigt att höra,
Tänker på er ,och min pappa som dog i canser för ca 1 år sedan,
har fortfarande inte fattat att han är borta ,
Ni finns i mina tankar, ständigt. Önskar så det fanns ord som hjälpte, men det vet jag att det inte finns. Jag kan inte förstå, inte ens ana, hur ni har det.
Det finns ingen mening med att något sådant här sker. Det är jag övertygad om. Det finns ingen rättvisa. Det finns bara livet och döden. Som är så mycket starkare än vi någonsin kan ana. Vi kan styra över mycket, men inte över döden. Viktigast av allt - att leva här och nu. Det enda som finns.
Genom Annas blogg har jag själv "vaknat". Vad är sexårstrots eller treårsgnäll, egentligen. När jag kan krama och vara nära? Vad gör en regnig, trist dag, en konstig chef, varför stressa med saker för att få pengar och prylar?
Idag är jag hemma med min treåring, som är gnällig, har feber och ont i halsen. Ibland har jag lust att slänga ut honom när han bara gnäller. Men istället tänker jag på Anna. På livet. På kärleken. På nuet. Det här, just nu, är kanske det enda jag har. Och så kramar jag lite extra.
Krama dina barn. Och jag hoppas du får många kramar också av nära och kära. I dina barn lever Anna kvar. Hon har satt spår som aldrig försvinner. Hos era älskade, underbara barn.
Önskar så innerligt att våra tankar får er att orka lite till. En timme till, en dag till. Så att ni en dag orkar prata och skratta och minnas allt ni upplevt med er underbara Anna.
Och till er som känner familjen, som bor nära, vänta inte på att de ska ringa. Ring själva, eller kom och hjälp till med något praktiskt. Får ni ett nej, så är det så. Kom tillbaka nästa dag istället. Och nästa. Det är det enda man kan göra (har själv vänner med djup sorg). Orkar de inte svara, inte prata, vill inte träffas, acceptera det då, men försök igen nästa dag. Överge inte. Omfamna, var där.
SAKNAD
Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det
Så litet ett människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
(Skriven av Ingrid Arvidsson, Livstecken 1964)
Jag har inte följt bloggen tidigare, men blev tipsad av en nära vän och har nu läst igenom ganska mycket.
Jag beklagar verkligen sorgen, det måste vara svårt att förlora någon man älskar så mycket!
Men vad jag har förstått så har ni massor med människor omkring er som finns där för er och som stöttar er. Bara att läsa kommentarer från folk som jag förstått att ni inte känner (även från mig själv, nu) får mig att inse att det finns hopp här i världen.
Glöm inte bort att ni inte är ensamma!
Många kramar,
Marielle
Livet är ett mysterium.
Jag skänker en tanke till Anna och till er.
Ännu en ängel är tillbaka på himlen..efter en alldeles för kort stund till låns!
Jag beklagar sorgen och finner inga ord!
Ta hand om er..
Kramar Johanna med familj
Finner inga ord.....beklagar sorgen och är så ledsen för eran skull
Hälsningar
Malin
mina tårar rinner. fann denna underbara blogg via lottas blogg. finner inga ord. önskar bara så jag kunde göra att er älskde anna kom tillbaka :( men hon har nu fått frid från smärtor och ångest. hon är nu himlens vackraste ängel. må hon vila ifrid. hon vakar över för alltid. kramar Amanda
Beklagar sorgen!
Jag beklagar verkligen sorgen! Verkligen! Herregud, härliga kvinna som hon sannerligen verkade vara. Pappa fick sitt besked strax efter henne och kämpar fortfarande. Jag tänker på er alla med värme som befinner sig i liknande situationer med cancer i familjen. Kramar till er alla.
Jag är så ledsen för er skull!! Det där borde ingen få gå igenom. Krama barnen. Jag lovar att krama mina lite extra också.
/ Jenny
Tänker på er<3
Hej Anders,
Hur mår du och flickorna? Jag ville bara titta in och säga hej igen och att jag tänker på er varje dag. Hoppas att ni finner någon mening och styrka i denna orättvisa värld.
Sköt om er!
Kramar Jessica
Varm styrkekram till er fina familj som måste kämpa vidare utan Anna... Hittade nyligen till bloggen och hon verkade vara en så underbar person. Helt ofattbart är detta att det kan drabba en familj mitt i livet så här. Vad är meningen...
Har själv förlorat en treårig flicka i cancer... Så svårt att acceptera och gå vidare även om man måste försöka..
Skickar all värme och kärlek till er som är kvar!
Hejsan Andreas.
För tolv år sedan fick jag glädjen att höra Anna sjunga tillsammans med Karin, som vid den tiden var musiklärare på min skola i västergötland. Och jag känner så väl igen det du säger om hennes röst, tiden stod still. Jag var helt hänförd av deras lilla uppträde, och jag minns fortfarande hennes långa vackra röda hår. Och trots att jag inte var tio år fyllda kommer jag fortfarande ihåg sången de sjöng och hur det lät.."nu är det gott att leva.." Idag är jag själv sångerska och jag ska alltid tänka på henne när jag sjunger den. För det ska inte behövas en så brutal påminnelse om döden för oss att inse, att nu är det gott att leva. Varma varma kramar till er alla.
Jag beklagar verkligen sorgen.
Lider så med barnen för jag förlorare min mamma när jag var 5 år i cancer så jag vet inte riktigt hur det känns att ha en mamma.
Kämpa på och var en god förebild!
Kära Andreas och barnen...jag beklagar sorgen. Har läst Annas blogg en tid och hoppades verkligen på mirakel. Det är så orättvist att livet ska tas från de mest underbara människorna. Det är fel att inte få leva sitt liv med de man älskar mest av allt!!! Kära Anna..vila i frid nu..du underbara. Andreas och flickorna, lev livet genom Anna, hon kommer alltid att finnas hos er och ler mot er från himlen.
Massor med kramar till er, mina tankar finns hos er....//lilla jag med en dotter på två år.
Det är första gången som jag läser Annas blogg, det är så sjukt allting. Jag hade Anna som lärare i musik och jag kunde aldrig föreställa mig att det här skulle inträffa. Jag beklagar verkligen.
Jag har tack och lov ingen erfarenhet på riktigt nära håll när det gäller "orättvis" död. Men man blir otroligt ledsen i hela kroppen men samtidigt otroligt varm ändå av dig som verkar vara en otroligt strak männsika och fin person. JAg läste en gång en text av en mamma som hade ett väldigt sjukt barn att hon var utvald att bli hans mamma för att hon är den hon är och jag är verkligen övertygad om att det stämmer. Ni var nog utvalda allihopa tyvärr, på ett bra sätt. Jag hoppas ni förstår vad jag menar!
All lycka i livet Ni har framför Er och Ni har fantastiskt söta små tjejer :)
Kramar, tankar och en massa lycka
kommer alltid att älska Anna.
hon var mitt första riktiga möte med det jag älskar allra mest utom kärlek: MUSIKEN. kommer alltid att komma ihåg henne som min smala snälla musik lärare. en bättre musikälskare kommer aldrig att finnas på denna jord// Hannah lönn
Jag beklagar verkligen sorgen. Jag hade Anna som musiklärare när jag gick på högstadiet i Långsjöskolan för några år sedan. Det är helt ofattbart att detta har hänt...
Massor av kramar skickar jag till er och lycka till i framtiden med allt! Vila i frid nu Anna <3
Beklagar sorgen
:(
Beklagar... Hade henne som musiklärare för ett tag sedan på långsjöskolan.. Hon va en mycket snäll människa.
Jag sitter här och gråter fast jag aldrig läst denna blogg förr. Det är hemskt och har misst en nära själv. Jag önskar er all lycka i framtiden. Var starka! mvh Thilda R.I.P
Har suttit nu en stund och läst igenom denna bloggen. Tårarna är nära. De är nu man sitter och funderar på varför man klagar på småsaker när livet kan vända så fort. Tänker på er!
Hej, Jag var en elev åt anna i ca 3år. Hon var en mycket bra musik lärare som alltid hjälpte en. Hon fanns där man man behövde henne. Nyheten kom som en Chock för mig och jag beklagar djupt!;(
Läste för första gången denna blogg, sedan jag kollat på Vimmelmammans blogg.
Sänder mina tankar till Er fast jag inte känner er.
Har själv opererats mot cancer förra året, och gått igen cellgifter osv. Förstår delvis vad Ni alla upplevt.
Hoppas Ni får en fin sommar, och försöker minnas allt ljust.Detta är det enda jag kan säga, ibland räcker inte orden till...Kram
MÅNGA många kramar till er!
Svåra tider, men jag tor att ni klarar detta.
Krama om flickorna!
sv - guud så hemskt usch !! lider verkligen med dig !! <33 , min farbror dog av en hjärntumör och det var inget roligt unga människor ska inte dö på detta viset :(
Så ofattbart grymt livet kan vara! Beklagar verkligen er stora sorg.
Jag tänker på er i er stora sorg.
Hej jag beklager sorgen jag blev helt förstörd när jag läste detta jag har inte haft så bra kontakt men Anna var med en tid i showen i skolan och det räcker för man ska bli knäckt
Rest IN Peace
ANNA
Tänker så mycket på er. Önskar så att ni får kraft i er kärlek till varandra, av den kärlek ni har till Anna och den hon har till er.
Så synd, :( R.I.P<3
R.I.P Anna.
Mvh Josefin, gammal elev till Anna
Det är så tragiskt :( Jag har haft Anna som musiklärare i flera år, tack Anna för alla roliga stunder. Vila ifrid
/ Elev på långsjöskolan
Jag beklagar<3
vi är gamla elever till anna och vi saknar henne lika mycket som alla andra gör :(
Det är för jävligt, bara för jävligt. Jag finner inga ord, tårarna rinner och jag tänker på min egen familj. Mina två små barn, som ser ut att vara i samma ålder som era. Ja, jag ska ta mig f-n sluta gnälla över småsaker o uppskatta livet o vara tacksam över all tid jag får med mina nära och kära.
(ursäkta alla svordomar, men jag blir ARG på denna sjukdom...om man kan uttrycka det så)
Stor styrkekram till hela familjen!
Anna
beklagar :/ hon var min musiklärare sen länge:/ jag gråter, fortsätt kämpa
Jag kände henne inte, men jag beklagar verkligen sorgen! :(
Blott en dag ett ögonblick i sänder..Må Gud styrka er i er stora sorg. Varmaste kramarna från Båtpastorn Ruth.boatpastor.wordpress.com
Jag beklagar sorgen.
Jag hade Anna som musiklärare för ca sju år sedan, året före ni fick er första dotter. Det jag kommer ihåg av henne var att hon såg så liten och skör ut, men hon hade en väldigt stark och klar röst. Om vi inte var snälla så fick vi också erfara att hon var väldigt bestämd och envis, verkligen en stor personlighet i en liten kropp.
Jag hoppas, även fast ni hamnat mitt i detta hemska och jobbiga, att det ordnar upp sig på bästa sätt för er. Att ni så småningom kan gå vidare efter sorgen och komma ihåg alla bra små stunder som ni alla fått dela tillsammans med Anna.
Tänker på er, även fast vi aldrig träffats, och hoppas ni får tid att gråta ut ordentligt.
Många tankar och kramar till er anhöriga som nu finns kvar. Jag har själv vakat vid min fars dödsbädd när cancern slet honom ifrån oss, alldeles för tidigt.
Ta hand om varandra!
Usch, jag lider med er.
Min mamma gick själv bort i cancer för snart ett år sedan. Inte lika ung som i detta fall men hon var bara femtio år. Ibland är livet verkligen orättvist.
Fick veta om er blogg via vimmelmamman. Mina allra varmaste tankar till dig och era flickor. Vad finns att säga. Inga ord kan beskriva det ni genomlever och er saknad..Lever själv i oerhörd ovisshet och oro efter att min dotter haft cancer i 9 år och den nu växt...Vad skall man säga - det finns inga ord för denna sjukdom som förstör allt för oss.Min man dog 1995, så allt är bara att kämpa själv med två syskon födda -83 och -85.... Denna midsommar är bara en oro i röntgenbesked och så lite försöker man glömma.... Några minuter kanske...Min flicka precis som Anna kämpar och gör allt..... Jag skriver inte hela sanningen på bloggen - för det är ännu värre i verkligheten..då min flicka har hoppet kvar..hoppas jag...Många kramar till er hela familjen från en olyckssyster...
Kära anhöriga. Jag hamnade här av en slump och blev helt tagen av den här bloggen. Så otroligt fruktansvärt att förlora sin hustru/barnens mor så tidigt och pga cancer. Jag beundrar dig som kan skriva så fantastiska saker i det sista inlägget. Det gäller verkligen att livet är NU - morogndagen vet vi inget om. Att göra gott, det är allt vi kan bidra med. KRAMAR till dig och flickorna.
Hej, ville bara lämna en kommentar...
Det är förskräckligt vad som händer i detta samhälle.. HATAR CANCER. usch.
Jag har själv en syster som kollar ner på mig från skyn, hon dog förra sommaren av cancer som hon hade haft i snart 4år.. Hon hade vart med i OS och allt, sen poff så kom cancern och förstörde allt. :(( opaidwjdiowaj / en tjej på 15år.
Kära Ni....hittade hit via Vimmelmammans blogg....jag är helt tagen och väldigt, väldigt ledsen för Er skull...inte ska en pappa och två små döttrar behöva bli av med sin älskade fru och mamma...?? Mycket berörande blogg...varma kramar till er från en bloggläsare i Malmö
beklagar sorgen. skänker er många kramar och tankar. lycka till!
jag känner ingen av er, och det här är första gången jag klickar mig in på denna bloggen. jag måste säga att du, Annas make, är en otroligt underbar man som orkar stötta och älska och leva trots alla bekymmer och denna enorma förlust. Det är såna som du, som gör att döden inte tycks vara så farlig ändå, och jag hoppas att du får ett underbart lyckligt liv tills den dagen det är dags för dig att gå vidare till en annan värld. Jag blir så ledsen när jag läser allt, och du ska ha all beundran du någonsin kunnat och kan få, för den otroliga människa du är. och barn, om ni någonsin läser min kommentar i framtiden, er mamma måste ha varit någon att älska innerligt, se upp till och förundras över.. ett mirakel.
tack för mig..
önskar er alla evig lycka.
Edina
Hej Andreas Elin och Agnes,
Jag gråter för att ni förlorat er fina fru och mamma. Vilken klok, vacker, positiv och kämpande kvinna. Blev särskilt berörd av orden om att inte skjuta sina drömmar på framtiden. Jag hade önskat att ni fick den där resan ihop.
Jag hoppas att ni hittar ett sätt att hantera saknaden, att ni känner att Anna finns med er i kropp, själ och minnen, att det är fint och att allt det här är livet. Hur ont och vackert det är på samma gång.
Och Andreas, som egenföretagare och pappa, var inte rädd att ta emot hjälp. Folk i din omgivning kommer att vilja hjälpa till.
Styrka o kramar till er! / Petra
Jag e verkligen ledsen för eran skull! Jag önskar er all lycka i framtiden och vila i frid Anna<333
Du vet antagligen inte vem just jag är, Jag är ingen speciell, Jag har haft Anna som lärare, inte länge.. eftersom hon var mamma ledig och sedan sjukskriven. Men Anna har givit mig inspiration till musiken. Jag är själv sångare. Och Anna var för mig ja.. det var otroligt svårt att förstå att en människa kunde sjunga så vackert.
Jag vill trots att du inte vet vem jag är skriva ett tack till anna för allt!
Va starka!
kram
Har just hittat denna blogg, och allt jag kan saga ar att jag beklagar. Jag ar glad att hora att ni har vanner omkring er som ser efter er. Ta hand om varandra, och precis som ni skriver, alla vi andra borde ta en andra tankestallare innan vi brakar eller tjafsar med nara och kara, och stallet njuta av den tid vi har tillsammans.
All styrka till dig och era fina barn.
En stor kram till er!
Anna vilar nu, nu känner hon ingen smärta.
Hej Andreas!
Jag har sträck läst bloggen om er kamp för hålla famlijen Petterson hel och levande. Jag har fällt många tårar men också kännt en enorm värme & glädje av att läsa hur lyckligt lottad Anna var som hade en sådan underbar och kärleksfull familj.
Jag önskar dig lycka till i ditt fortsatta liv tillsammans med Elin & Agnes som förövrigt är de gulligaste småtrollen jag någonsin sett!
Ni har just nu en enorm prövning ihop, men livet kommer att börja le igen och ni kommer att känna mindre sorg och mera glädje för varje minne av Anna som dyker upp...
Ta hand om varandra och var inte rädd för att le igen!
Kramar från Åland
Stor kram till er fina familj. Förstår att ni saknar mer än vad man med ord kan beskriva, men är övertygad om att Anna finns vid er sida hela tiden (förutom när hon har sånglektion med änglarna i himlen)...
Baklagar sorgen skickar massa styrkekramar
Nu förstår jag varför det regnade hela min födelsedag den 12/6... Änglarna grät för Anna!!
Beklagar verkligen sorgen.
Skickar över massor med styrka till Dig och barnen.
Kramar i massor!!
Tänker på er, Annas familj, fast jag aldrig träffat er. Själv är jag en gammal elev till Anna.
Trode inte det var sant när jag fick höra =/
Många kramar till er som stod henne riktigt nära, och kämpa vidare!
Må Anna vila i frid
Glömmer henne aldrig som den underbara person och musiklärare hon var!
Beklagar sorgen.
Måtte dem hitta ett botemedel mot denna lömska sjukdom.
Vila i frid vackra ängel!
beklagar:(
hoppas hon får det bra i himmelen<3
I am so sad to read this news. Anna found me via Facebook nearly a year ago. We had been friends in 1991 when I was an exchange student at Hvitfeldtska. We exchanged many letters when I returned to Canada. We lost touch but reconnected this year. I was so happy to find her again, and to learn about her children and her family! And her very brave fight against cancer. Me and my family are coming to Goteborg this summer and I had wanted to be in touch to see whether we could visit. Anna is a very bright light and a beautiful soul. She will be missed. My love and condolences to you, her family and close friends. Anita Zaenker.
Hejsan, jag känner er inte.
Jag beklagar sorgen :(
Hoppas hon får det bra.
Pusshej <3
Hittade Annas blogg i går. Läste igenom alla dagar och har blivit så berörd. Anna verkade vara en klok, ambitiös och varm människa. En förlust trots att jag egentligen inte kände henne.
Nu går mina tankar till dig Andreas och till era två döttrar. Jag hoppas verkligen att ni tillsammans hittar ett gott liv. En vardag och allt som hör till. Sorg kräver så mycket. Kärleken är ändå starkare.
Tänker på er alla fyra!
Kram, Lisbeth
Andreas, Elin, Agnes och inte minst Anna.
Jag känner inte er, men på många sätt är jag tacksam över den mediala värld vi lever i som ger människor chans i att ta del av varandras liv.
Igår sträckläste jag en bok - Innan jag dör. En bok som handlar om en 16 årig flicka som vet att hon ska dö i cancer. En mycket fin och gripande berättelse, likaså är Annas blogg.
När jag var 11 år förlorade jag min pappa, idag är jag 21 år. Om några dagar är det exakt 10 år sedan. Fortfarande känns det som igår, samtidigt som det oändligt långt borta. Söta Elin och Agnes, lova att alltid sätta er själva i främsta rummet - allt saknaden av er mamma alltid finns där är helt naturligt, men gör den inte till något krampaktigt -utan något vackert.
Andreas, berätta för barnen om 10 år hur Anna var, hur hon luktade och allt annat, ja allt.
Ta hand om bloggen, den kommer vara en otrolig tröst och ett bra "process" för att arbeta sig igenom sorgen.
Ni är starka, precis på det sättet som jag upplevde att Anna var genom att läsa bloggen.
Fred och kärlek.
Vad finns att säga? Att livet är orättvist, att det är de finast som får gå först, att man ska kämpa och aldrig ge upp? Allt är klyshor och inget finns att säga. Jag känner er inte men jag känner med er. Mer kan inte göras, mer kan inte sägas....
kram
Vila i frid Anna
Det finns inga ord som kan beskriva vad jag känner efter att ha läst er livshistoria... Ni finns i mina tankar...
Fantastisk kvinna, underbar familj, fruktansvärt öde! Ni är i mina tankar och jag hoppas alla era nära och kära tar hand om er nu utan att ni behöver be om det.
Styrka!
Vet hur det känns, min mamma dog när jag var 6. 2 år efter det dog min syster. Har gått på ungefär 6 begravningar innom släkten och är bara 13 år... Har iallafall min pappa mina brorsor faster och 2 kusiner kvar.
Jag har besökt sidan många gånger sedan Anna dog...på nåt sätt förväntar jag mig att allt är ett misstag och att hon ska skriva här igen.....det är så sorgligt och orättvist alltihop...
Käre Andreas och flickorna.
Jag går ofta in här - och hoppas ..... att Anna är här och bloggar..... men..........
Nu är hon inte det.
Hur har du det Andreas? Så lessen - för din skull och era fina döttrar.
Dagarna måste vara ofattbart tomma och svårt att förstå. Det har ju inte ens gått en månad sedan Anna somnade in.
Skickar kram kram kram till Er tre...
/Ylva
jag beklagar sorgen, ta hand om varandra. All värme till er och era nära.
Jag beklagar verkligen sorgen efter er fina Anna!
Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. Har en flicka som också är 6 år, precis som du Agnes och jag vet att er mamma aldrig ville lämna er. Hon kommer alltid att finnas inom er, minnena kommer aldrig försvinna. Ni är en del av er mamma och hon kommer därför aldrig att lämna er.
Min flicka sa så här om döden" De som dött finns i solens strålar".
Det tror jag också, och er mamma är den vackraste och varmaste solstrålen av dem alla.
Ta hand om er och er pappa!
Detta inlägg bevisade att jag verkligen är en lipsill. I himlen hänger (umgås) musikfröken numera med min farmor Inga.
Tillsammans vakar dom över oss.
Jag gråter med dig! Jag vet precis vad du går igenom och inget av världens språk kan sätta ord på den fruktansvärda sorg du nu måste gå igenom. Ta hand om dig och dina fina ungar!
R.I.P
Kommer så väl ihåg vad jag gjorde den 12 juni 2009 klockan 16.30. Jag stod på ett studentfalk ikväll vit spetsklänning och min studentmössa. Vi var genomblöta alla på flaket, men ingen brydde sig. Vi hade kul. Det var vår stund. Det var den hittills lyckligaste dagen i mitt liv... Men samtidigt på en annan plats försvinner Anna från er.
Det slog mig hur knepigt saker och ting kan vara. Där stod jag och grät, av lycka, där stod ni och grät, av sorg. Livet är ett spel som vi är med i vare sig vi vill eller inte.
Kärlek. Tänker på er.
/Louise
Jag skickar massor med styrkekramar till dig och era fina små döttrar! Livet är så fruktansvärt orättvist. För fyra veckor sedan så miste jag min sambo och nu står jag här ensam med våra små pojkar, snart ett och snart två år. Så tyvärr så vet jag vad du går igenom just nu... Livet har på något sätt mist sin mening, även fast man har barnen att leva för.
Om du vill så får du gärna kontakta mig. Det skulle vara skönt att få prata med någon i samma situation. Annars så önskar jag dig och dina flickor det bästa!
Stor kram!
Gag beklagar sorgen, ta hand om varann.
All värme till er och era nära & kära.
Mvh Linda
Jag känner er inte, men ändå rinner tårarna längs mina kinder. Jag beklargar sorgen, verkligen. Anna verkade vara en fin människa. All värme till dig och dina flickor!
Tårarna rinner ner för mina kinder. Jag beklager sorgen något oehört. Livet är verkligen inte rättvist! Tänker på er.
kram Sassa
Halkade in här från en annan blogg......gråter för er skull.....sänder cyberrymdsstyrkekramar till er alla!
Vilken vacker människa hon var er Anna, så sann, klok och kärleksfull. Jag kände henne inte, men har lärt mig mycket genom att läsa hennes blogg. Jag ber för er tre som finns kvar och hoppas att ni hittar glädje i livet tillsammans, även om sorgen efter er mamma och maka Anna är stor.
Vänligen, Johanna
Ville bara skriva några rader då jag minns Musikfröken då jag läste er blogg då hon var sjuk och jag nu såg att du, Andreas, varit in och skrivit fint/stöttat Anna på hennes blogg... Önskar att livet snart kommer åter för hela er familj! Det kan ta tid och kan komma många efterdyningar, flera år efteråt... Ni har varandra och ni har era minnen och tids nog kommer ni att se bara de fina minnena med er fru och mamma men det tar lång tid då sorgen är djup och smärtfull! Många varma kramar/Carina, vars Pappa dog i hjärntumör efter bara 5 mån sjukdom 2006.
Det är så fruktansvärt tragiskt att läsa detta, samtidigt så är det så fint att veta att det finns människor som Anna, du, Andreas, och era barn. Jag har precis läst igenom Annas blogg och gråtit. Anna lever vidare i dina fina flickor, Andreas. Och när de blir större kan de läsa det här och lära känna henne på ett annat sätt.
Kanske lite sent men jag hittade hit först nu. Sitter och hoppar runt lite på nätet mitt i natten då jag inte kan sova. Hittade hit och har läst igenom vartenda inlägg Anna och du har skrivit, tittat på alla fina foton av era små flickor och tänker på vad ni nu fått gå igenom och undrar hur ni har det nu, när det har gått en tid sedan Anna somnade in.
Jag hoppas allt är bra med er och att ni hittat en väg framåt i era liv tillsammans, med Anna vakande över er.
Jag är så ledsen för att sånt här ska drabba unga människor och så små barn som blir utan en älskad förälder.
Det är grymmare än grymmast.
Men därför så hoppas jag att ni trots allt mår bra idag och känner Anna runt er i varje ögonblick.
Stor kram!