I måndags var jag och lämnade blodprover, satt och drack kontrast i två timmar för att sedan kunna röntgas och fram mot eftermiddagen var jag bokad för ett läkarbesök också, så det blev en heldag på sjukhuset. Jag han se en långfilm under förmiddagen och ta en promenad ner på stan, så timmarna mellan röntgen och läkarbesöket blev inte så jobbiga. Mina blodvärden var bra, men resultatet av röntgenundersökningen dröjer någon vecka ungefär. Bilderna skickas tydligen först ner till Barcelona för analys, innan röntgenläkarna och onkologerna här tar vid. De där extra procedurerna låter kanske lite märkvärdigt, men det har helt enkelt enbart med studien jag är med i att göra. Läkaren hade annars inget nytt att tillföra. Jag ska fortsätta enligt planerna med samma cytostatika och samma dosering som jag haft hela tiden, vilket är väldigt positivt eftersom det vanligaste är att man behöver sänka dosen efter ett tag. Många patienter blir svagare, mår dåligt av behandlingarna och tål efter en tid inte de höga doserna, men jag verkar som tur är ha en envis och seg kropp som står ut och reser sig upp efter varje gång. 

Medan jag tillbringade min måndag på sjukhuset ägnade min man och mina barn sig åt att göra det lite fint hemma. De plockade undan julgranen, diskade, tvättade, städade undan leksaker och diverse annat som har en oförklarlig förmåga att ligga utspritt lite här och var i vårt hem (strumpor, kalsonger, kuddar, mjukisdjur, skruvmejslar, reklamblad och tidningar...) och dammsög. De ansträngde sig verkligen för min skull och barnen var jätteduktiga som hjälpte till så bra. Det låter kanske som om det i vanliga fall annars är jag som ensam sköter allt här hemma, men så är det inte. Vi hjälps åt och är ofta väldigt bra på att samarbeta. Det var hur som helst oerhört skönt och uppskattat att komma hem till ett städat hem.