Efter vissa meningsskiljaktigheter angående tandborstning och tv-tittande hoppade Elin tillslut, fullt påklädd, in i bilen. Agnes hade andra planer och satte igång med snöskottning på verandan och med snöskyffeln i högsta hugg försvann hon snabbt iväg runt hörnet till baksidan av huset. Jag fick efter en stund bära henne till bilen och försiktigt lyfta in henne på plats. Agnes själv låtsades sova. Jag drog ut kabeln till kupévärmaren, som min man så omsorgsfullt kommer ihåg att sätta igång varje morgon innan han åker till jobbet, satte mig själv på förarplatsen och vred om nyckeln. Bilen startade snällt idag till skillnad från igår då temperaturen var betydligt lägre. Vi har haft riktigt kallt några dagar nu, med ner emot 15 minusgrader, klarblå himmel och strålande sol. Idag är det dock mulet och inte riktigt så kallt, men allt är bättre i jämförelse med det där blöta, leriga och gråtrista vädret vi hade för ett tag sedan. Tjejerna satt och småpratade där bak i bilen samtidigt som jag själv koncentrerade mig till 110% på vägen. Våran vackra, vintriga, men ack så isiga vinterväg är riktigt hal ibland och nu är den nog som värst. Jag är inte rädd, men varje år när den där halkan dyker upp drar mina tankar iväg och påminner mig om hur det kändes när jag välte med bilen för några år sedan. Hur som helst skötte sig jeepen exemplariskt idag med och med fyrhjulsdriften ikopplad känner man inte av isen särskilt mycket. Barnen kom fram lagom till morgonsamlingen vid halv tio, vi pussades och kramades och sedan kunde jag i lugn och ro återvända hem för ett par timmars "egen tid".