Jag hade bestämt mig för att det skulle bakas bullar idag, så efter att ha lämnat av barnen på dagis satte jag igång. Jag tycker ju om att pyssla i köket och på något sätt så är det också avslappnande. Jag vill så gärna att allt ska bli perfekt, så jag var väl inte helt nöjd med resultatet. Jag hade velat att bullarna skulle jäsa upp lite mer, men ibland är det svårt att få till det där riktigt luftiga, porösa med glutenfritt mjöl. Det går ju inte heller att knåda som vetedeg utan är lite mera kladdigt och så blir både bröd och bullar lite mer kompakt ibland. Hur som helst så blev de i alla fall goda och barnen mumsade glatt i sig var sin semla, så med hänsyn till att jag varken är konditor eller bagare blev slutprodukten mycket väl godkänd.

"Mmm... nam..." sa Agnes mellan tuggorna och log med grädde runt hela munnen. 

Inte så särskilt estetiskt perfekta kanske, men goda var de ....och glutenfria!

Det har töat hela dagen i dag och all snö vi fick förra helgen börjar sakta men säkert försvinna. Skönt, tycker jag som vill att det ska bli vår och varmare, men fy vad blött och slaskigt det blir. Jag har alltid varit frusen av mig, men med cellgifter i kroppen har den här vintern varit värre än vanligt. Jag fryser hela tiden och när jag är utomhus tappar jag snabbt känseln i både fingrar och tår. Vägen är värre än någonsin nu och jag är så glad över min lilla snälla jeep som med fyrhjulsdriften tar sig fram nästan var som helst. Barnen älskar förstås att leka i snön, så för deras skull hade den kunnat få vara kvar ett tag till, men vädret kan vi ju inte påverka alls tyvärr.