Jag kan inte låta bli att fascineras av hur minnet hos oss människor fungerar, när jag letar mig 30 år tillbaka i tiden. Minnet baseras ju förmodligen på vad man tyckte var intressant just då i upplevelsens ögonblick och barn är ofta bra på att fastna för detaljer. Jag minns hur roligt det såg ut när farfar viftade på öronen, jag minns hur vi matade ekorrarna på farmors och farfars landställe med ost ur handen, jag minns hur vi stod och kikade genom häcken på "kråkslottet", ett då obebott gammalt hus på mormors och morfars granntomt och trampbilen morfar hade byggt, som vi körde med på trottoaren fram och tillbaka. Jag kommer ihåg söndagsmiddagarna hos farmor och farfar då det nästan alltid serverades kött, sås, potatis och sådana där konserverade ärtor och morötter som inte smakar så mycket varken ärtor eller morötter. ...och så fick vi ofta konserverade päron eller persikor till efterrätt. Jag kommer ihåg hur äckligt jag tyckte att det var med mormors löständer och så kunde hon rapa på befallning. Jag minns morfars stora händer, hur vi satt och gungade med farfar i hammocken på landet, hur jag blev inlåst på utedasset där och hur det knarrade lite läskigt i källartrappan oss mormor och morfar.