Enträgen vinner

Med lite tålamod, en stor portion med envishet, en man som vägrar acceptera något annat än att jag ska bli frisk och två fantastiskt kloka, smarta och förstående barn, så kommer man rätt långt tror jag. Jag var på sjukhuset idag och fick behandling 6A med cytostatika (cellgifter). Det betyder med andra ord att jag var där och satt i den där gigantiska skinnfåtöljen med en massa elektriska funktioner, för 16:e gången. Jag har på något sätt vant mig vid de där fyra timmar långa besöken, varannan vecka och tur är väl det ...men knapparna på behandlingsfåtöljen är omöjliga att få ordning på. Jag trycker fel varenda gång och hissar mig själv upp och ner och fram och tillbaka, innan det blir som jag vill ha det. I dag tyckte jag faktiskt t.o.m. att det var rätt skönt att sitta där och slappna av och bli lite ompysslad en stund, läsa, bläddra i en tidning, lyssna på musik och titta på film (tack Ipod). Det är inte lika kul när man ska åka hem och måste släpa med sig en plastflaska fylld med cytostatika. Den fungerar med hjälp av en slags vakumpump och pumpar långsamt in cellgifterna i min kropp via nål och min porta-cat (en liten silicondosa som ligger inopererad under huden en bit nedanför nyckelbenet) och tar ca. 46 timmar på sig att tömmas på sitt innehåll. Lite bökigt att sova är det, plus att man måste upp och kissa flera gånger på natten och samtidigt dricka som en kamel för att inte levern ska ta skada. Var på läkarbesök igår igen och som vanligt är de väldigt ovilliga att yttra sig när man ställer frågor som rör framtiden och planer gällande min behandling. Eftersom jag mår bra och nästan inte har några biverkningar alls och behandlingen har fått cancern att gå tillbaka nästan helt och hållet, så får jag snällt fortsätta mina behandlingar varannan vecka. ...i max 30 månader. Jag antar att alla hoppas på att cancercellerna ska bli så försvagade med tiden att de helt enkelt ger upp. Jag är i alla fall optimistisk.

Här hemma är det förkylning som råder. Inte helt otippat så här års. Min man har nog vabbat för första gången idag och varit hemma med våra små älsklingar, medan jag satt på onkologen. Ska försöka ta mig i kragen och komma iväg till vårdcentralen för det där influensavaccinet så fort jag själv blir av med halsont och snuva. Vi sjuklingar rekommenderas att göra som pensionärerna och skydda oss mot sådana där elaka virus. 

Usch vad mycket svammel om sjukdom det blev. Ja, ja... Snart är det advent, Lucia, julklappshandel, pepparkaksbak, glögg, lussebullar (har ett jättebra glutenfritt recept som tjejerna är tokförtjusta i) julpynt med tomtar och gran och en massa annat härligt, mysigt att se fram emot en dag som denna. Underbart tycker jag. Ska försöka hinna med jobbet lite också. Min vikarie vill gärna ha hjälp med lussetåg, julshow, betygsättning och lektionstips. Hm....





Kommentarer
Postat av: Karin

Vila...är också en bra medicin...även om du gillar att hålla igång ;o)

Karin

2008-11-13 @ 00:14:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0