En helt vanlig, normal dag i våran familj är till ända och nu sitter jag och min man i var sin soffa, med var sin dator och tar det lugnt en stund. Jag bloggar och han surfar runt och tittar efter braskaminer. Ja, vi behöver ju bara en förstås och vi vet ungefär vad vi vill ha också. Allt är i ordning och förberett för en kamin, med skyddsplåt på golvet och speciellt brandsäkert gips i väggen bakom. Det är bara kaminen som saknas. Barnen sover som små änglar i våran säng. Som vanligt är det svårt att säga nej. De hamnar oftast hos oss tillslut ändå och även om det börjar bli lite trångt så är det faktiskt rätt mysigt. Vi har haft kallt här i Stockholmtrakten ett tag nu och även om det är väldigt vackert med ett gnistrande frosttäcke över vidderna och en stjärnklar himmel, så längtar jag efter sol och värme. Delvis beror det på att jag går runt och fryser nästan hela tiden och fingrarna värker och huden spricker av kylan. Det har varit värre än vanligt de senaste dagarna och det känns fånigt att inte ens kunna öppna ett mjölkpaket utan att antingen be om hjälp eller stå ut med att det gör ont.