Måndagkväll

Det händer inte ofta nu för tiden, men när lugnet råder och alla sover gott i sina sängar, så är det otroligt skönt att själv sitta vaken och fundera en stund. Minstingen somnade först i kväll, så henne bar jag in till sängen i det skick hon var och stoppade om den lilla varma, rosaklädda kroppen bland gosedjur och Nalle Puh-lakan. Min stora tjej avslutade sitt dataspel vid halv nio-tiden, bytte om och fick hjälp med tandborstningen och kröp sedan utan protester ner i sin egen säng. Hon brukar för det mesta inte vilja sova själv utan vill ligga inne hos oss, men idag gick det bra. Under den här korta stunden somnade även min man, vilket i och för sig inte är så ovanligt i sig. Han har alltid kunnat somna var som helst, när som helst och hur snabbt som helst, bara han är tillräckligt trött. Barnens farfar berättar mer än gärna om den gången de hittade honom (min man som liten pojke alltså) sovandes med huvudet djupt nere i en legolåda. Min lilla tjej brukar somna vid matbordet ibland och då får man vara snabb att fånga upp hennes huvud så att det inte hamnar i maten. Alla har vi våra egenheter...

I morgon ska jag köra ner barnen till dagis och sedan ska jag paketera julklappar för mig själv i lugn och ro. Det blir nog lite julmusik i bakgrunden också, en kopp té kanske och senare julfika på jobbet. Jag älskar verkligen julen och just nu är jag dessutom så glad över att jag äntligen börjar må bättre och har fått tillbaka orken, så att sjukdomen sitter där och gnager i nackskinnet tänker jag inte så mycket på. Efter en lite slö eftermiddag på soffan orkade jag faktiskt med att både griljera julskinkan (väldigt god) och dammsuga. Åter igen slås jag av tanken på hur bra jag egentligen har det. Jag är inte mycket för att klaga och tycka synd om mig själv, även om de stunderna naturligtvis dyker upp i mitt liv ibland också och jag skulle väl kunna säga att jag på något sätt faktiskt har skäl att klaga, men till vilken nytta då? Jag har så mycket att vara tacksam och glad över. Jag har en fantastiskt trevlig man, två underbara barn, ett fint hus, som just nu genomgår en julens gnistrande makeover, en stor familj och vänner som bryr sig om mig. Ibland tänker jag på hur mycket mina egna värderingar, tankar och val förändrats på en förhållandevis kort period. För sju år sedan hade jag ännu inte träffat MANNEN i mitt liv. Jag var singel, bodde ensam och kände mig nog ofta rätt ensam också. Oro och stress då handlade mest om vad jag skulle ta på mig nästa dag, att jag inte fick glömma boka tvättstugan, om tunnelbanan skulle vara i tid eller om väckarklockan kanske skulle sluta fungera under natten, ....eller om HAN skulle ringa, ...eller om...
Usch vad man ägnade mycket tid åt fullständigt onödig tankeverksamhet. Nu har jag bara ett viktigt mål att sträva mot, som upptar mina tankar, att leva och fortsätta leva i många, många år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0